Göteborgsposten – 21 april 1865, sida 1

— Narr, sade konungen, jag tycker ej om skämt så här tidigt. — Jag skämtar ej, Sire, och kan bevisa hvad jag säger. Med dessa ord sköt Mauvepin åter undan det förhänge genom hvilket han kommit och konungen reste sig helt förfärad. Han såg ett lik framför sig. Det var munkens lik. — Jag säger en och en half munk, återtog Mauvepin, emedan den andre är helt liten och dessutom ej är helt och hållet död. — Men stammade konungen, hvars hår reste sig på ända af fasa, hvar har allt detta skett? — Huru! under det jag sof? — Ja, Sire, och sedan jag fällt mina båda munkar tog jag ers majestät på mina axlar och lät er göra en tur genom trädgården, Sire. Sålunda inser ers majestät, att ni ingalunda är lättsöfd. — Mauvepin, sade konungen rynkande ögonbrynen, om du gör narr af mig, låter jag piska dig. Narren började skratta. — Ers majestät skulle göra bättre i att gifva mig en bra egendom, några tusen pistoler och ett ordensband. Det finnes konnetablar af Frankrike som ha allt detta utan att ha gjort på långt när så mycket för monarkien som jag. — Ah bah! utbrast konungen i tviflande ton.