Göteborgsposten – 21 april 1865, sida 1

Den blonda qvinnan hade sagt till honom: — Sire, lofva mig att ej lemna detta rum förrän en qvart efter sedan jag gått. — Jag har somnat in, sade Konungen för sig sjelf, och det dumhufvudet Meuvepin har troligen helt trankilt gått tillbaka till slottet, såvida han ej blifvit liggande under bordet på något värdshus. Konungen uttalade dessa ord helt högt. — Hvarken det ena eller det andra, Sire, svarade en röst. Ett dörrförhänge veks åt sidan längst fram i bönrumoch Mauvepin inträdde. — Ah! der är du, utbrast konungen. — Ja, ers majestät. — och du har låtit mig sofva? — Ja, Sire, af två skäl. — Låt höra det första. — Det är att man betänker sig två gånger innan man stör en konungs sömn. — Bah! och det andra? — Det andra skälet är att det ej var lätt att väcka ers majestät. — Jag är dock lättsöfd. — Så lättsöfd, sade Mauvepin i skämtsam ton, att ers majestät gjort en promenad på mina axlar. — Hvad menar du, ditt dumhufvud? — Så lättsöfd, fortfor Mauvepin, att under det ers majestät sof har jag dödat en och en half munk, — me