Göteborgsposten – 20 april 1865, sida 1

— Men detta hus är kanhända fullt at våra fiender, sade den försigtige Mauvepin. — Nåväl! hvad betyder det, sade Crillon, är icke jag tillstädes för att bjuda dem spetsen? Crillon ropade till de två laudsknektarne: — Ni kunna stå qvar der, mina raska gossar, och om jag kallar er så klättra uppför muren och kom. Derefter tog Crillon i sin ordning konungen på sina skuldror och sade till Mauvepin: — Visa mig vägen. Mauvepin inträdde änyo i bönrummet genom fönstret och Crillon nedlade åter konungen på sängen. Derefter blickade han omkring sig, såg munken som redan var död och Jacquot som vred sig under sina qval. Jacquot hade till hälften rest sig upp och ånyo druckit. — ktfter ni är här, sade Mauvepin till Crillon, skall jag sysselsätta mig litet med denne yngling. — Ämnar ni förbinda honom? — Utan tvitvel. Huru! denne eländige mördare? — Ja visst, sade Mauvepin, emedan om han kommer sig, han en dag skall kunna berätta sakens sammanhang för parlamentet i Paris, samladt i akt och mening att döma öfver de lothringska prinsarne och förklara dem skyldiga till högförräderi. (Forts.)