Göteborgsposten – 15 april 1865, sida 1

:2 (6 117-1111 CE utskKänkuningen på söndagarne älven forbjodes derstades, ehuru förordningen gifvit rätt till att hälla utskänkningsställena öppna. Detta kommer visserligen att äfven betunga do bättre lottade klasserna, men det måste finnas jemlikhet och man får ej göra skilnad för den ena och andra klassen, för den som dricker punsch och den som dricker bränvin. — Den gilne suparen tar naturligtvis äfven om söndagarne hem bränvin. Han förbättras således ej af att krogarne stängas. Men den som hela veckan lefvat nyktert lockas, då han på söndagen är sysslolös, in på krogen. — Tal. förklarade sig för öfrigt ingå på den af hr Philipsson såsom medlem i komiteen mot dennas beslut gjorda reservation, hvilken innehöll att innev. år blott de fem lediga utminuteringsrättigheterna skulle öfvertagas af bolaget, men att de öfriga skulle få bibehållas till nästa år, då afven dessa skulle till bolaget ösvergä. Hr B. yrkade dock derjemte att förbud mot utskänkning På sondag skulle beslutas. Hr Hedlund önskade att man skulle företaga positiva ätgärder och ej inskränka sig till blott negativa. Man vore kanhända ännu ej mogen för ett förbud att utskänka b-änvin på söndagarne. Lagar, om än så stränga, verka intet godt då folkmedvetandet ej gillar dem. Tvärtom lägga de till de gamla missbruken positiva lagöfverträdelser. Att man kan vinna det ifrägavarande ändamålet genom positiva åtgärder har visat sig i andra städer. Den enda betänkligheten härvid är egentligen konsiderationen för de nuvarande innehafvarne. Ehuru de ingen rätt ega att få behålla sina rättigheter och man måste förvånas öfver att hvad man skulle kunna kalla pensioner, som uppgå till omkring 40,000 rår om året, sålunda kunnat lemnas till i öfrigt valbergade personer, så erinrade man sig likväl att dessa innehade sina rättigheter genom ett slags häsd. Då man emellertid nu hade att välja emellan å ena sidan möjligheten att i någon mån mildra eländet och å den andra konsiderationerna för dessa personer, kunde man ej tveka. — Mot hr Philipss)ne reservation anmärkte tal. att det nästa år ej vore säkert att man kunde anskaffa för ett dylikt bolag intresserade personer. Ett år vore för ofrigt en för lång tid att vänta då det gällde medmenniskors väl eller ve. — Arbetarne vore nu för litet betalda, men detta kunde ej afhjelpas förrän de visat sig icke supa upp sina penningar. — Om de dessutom egde 1orfriskningsstallen med snygghet, beqvamlighet och komfort att tillgå, skulle de blifva mindre råv än de nu äro. Hr J. J. Ekman. Man anar ej vidden af det onda som krogarne ästadkomma. Sund och kraftig soda flnnes der sällan. De nuv. innehafvarne af utminuteringsrättigheterna böra vara tacksamma derför att de fått behålla dem så länge. — Tal. visade för öfrigt att blott fyra eller fem personers ekonomiska bestånd beror på minuthandelsrättigheterna. Ett oskick är att personer på samma rättigheter ofta ha fyra krogar i stället för en under samma tak. Hr Philipsson framhöll det betänkliga i att personer, som trol. aldrig anat att de ej egde rätt att behålla utminuteringsrättigheterna, på en gång skulle beröfvas desamma. De hade inrättat sig derefter, och detta gällde äfven och mest de Personer som af innehafvarne fått rättigheterna på sig öfverlåtna. — Ur bolagets synpunkt taget vore det dessutom angeläget att icke med ens kasta sig in på ett så stort företag som fordrade många förberedelser. Det borde till en början åtnöja sig med de fem lediga rättigheterna och på dessa inrätta mönstervärdshus. De som nu bedrifva krogrörelsen skulle kanhända under tiden söka att vinna bolagets förtroende, så att de nästa år kunde antagas i dess tjenst. Vid ekonomiska reformer bör man aldrig gå bröstgänges tillväga. Hr Blomstrand betviflade att personliga rättigheter kunde lemnas till ett aktiebolag. I lagen stadgas att böter skola förvandlas till fängelsestraff: till hvem skulle man, om sådant komme i fråga, kunna hålla sig i afseende på ett bolag? Sedan diskussionen förklarats slutad framställde ordf. proposition, dervid reserverando stadstullmäktiges utlåtande i afseende på maskinisten C. J. Lundells rättigheter å Lorensberg. Hr v. Schoultz hemställde om de stadstullmäktige som äro delegare i bolaget skulle, såsom jätvige, få deltaga i voteringen. Denna anmärkning ogillades, hvarefter vid voteringen enligt komiterades förslag med 29 röster mot 12 antogs: att de 36 traktörsoch krogrättigheter, som hittills årligen förnyats, äfvensom de 4 hvilka på offentlig auktion inropats och med d. 1 Okt. upphöra, liksom de hvilka före denna dag uppsägas eller törverkas, böra i enlighet med bränvinsförordningen utan föregående auktion på tre års tid örverlemnas till det nybildade bolaget. Vidare beslöts att antalet af de utminuteringsställen som skulle af bolaget öfvertagas skulle minskas till 39, och i stället Lorensberg upptöras bland deras antal, som ovilkorligen böra bibehållas och till hvilka äfven höra stadens schweitzerier och restaurationer. I afseende på nettobehållningen at utskänknifgen beslöts att af densamma skulle den af bolaget föreslagna summan (se ofvan) erlägges till staden, till den fördelning som är af lag bestämd. Det beslöts vidare att åt bolaget skulle lemnas rätt att hvar det behagade placera sina utminuteringsställen, men att de öfriga innehatvarne at utskänkningsrättigheter ej skulle få förlägga dem inom den del af toltte roten som ligger utom vägeu till Underås bro. Stadsfullmäktige åtskildes derefter nära kl. half 4 e. m. för att åter kl. half 6 sammanträda. Vid stadsfullmäktiges sammanträde på e. m. utsågos först medlemmar i den komits, som på f. m. beslutats för utredande af frågan om stadens inköp af landeriet Redberget, och utsågos dertill hrr A. Kobb, L. H. Lamberg, J. D. von Holten, rådm. E. Melin samt kommendörkapt. E. Ekman. Derefter företogs till behandling lektor Blomstrands förslag om förbud mot bränvinsutskänkning å sönoch helgdagar. Vi beklaga att utrvmmet för dagen förnekar max att