Den i Florens utkommande tidningen Nazione meddelar några närmare detaljer om epidemien, lemnade af lifmedikus hos storfurstinnan Maria af Ryssland, d:r Tillner. Han säger: Denna sjukdom synes hvarken vara en feber af intermittent eller continuös natur, men ej heller blott typhoid; den är helt visst mycket elakartad och farlig. Enligt de ryska läkarnes åsigt, är det samma sjukdom, som iakttogs för första gången i Skotland år 1819 och kallades der intermittent feber, på grund af dess långa pauser och fordröjda attacker. Febern yttrar sig genom frossbrytning, vexlande med ovanlig hetta (från 40 till 41 grad. Celsius), under det pulsen slår 130; stor slapphet och oreda förmärkas i nervernas verksamhet; fastän själsegenskaperna förbli oförändrade, kännas dock smärtor i hufvudet och lemmarne. Stor smärta kännes äfven i trakten af mjelten och närmare undersökningar ha visat, att denna ofantligt tilltagit i storlek. Huden är gulfärgad tillfölje deraf att lefvern äfven angripes af sjukdomen Feberns första angrepp varar från 7 till 8 dagar och slutar med en mycket ymnig svettning. Efter den första paroxysmen inträder ett mellanrum af sju eller åtta dagar, hvarunder patienten synes vara nästan frisk, men efter denna tids slut visar sig ett andra anfall likt det första, men åtföljdt af ännu större matthet. Detta anfall varar äfvenledes i omkring sju dagar, och slutar liksom det första med ymnig svettning. Ibland yppar sig en tredje paroxysm efter ett ytterligare mellanrum af sju dagar, då ett af symptomerna är en brännande törst och paticuten försjunker i ett tillstånd af den största matthet. Dödlighetssiffran är 8 proc., och offren för denna sjukdom dö i allmänhet under andra anfallet, vanligen af en slags allmän förlamning, eller genom stark oordning i nervorganer na, med sönderdelning af bloden och en ofantlig tillökning af mjelten. Lefvern förstoras äfven, men tarmarne deremot ha merändels befunnits vara friska. Inga medel ha hittills kunnat förkorta feberanfallens längd: Quininsalter, gifna i stora och små doser, ha visat sig oförmögna att öfvervinna de karakteristiska anfallen af denna sjukdom. I den andra paroxysmen, då afmattningen tilltager. ha de starkaste stimulantes användts, såsom alkohol, ether, kamsert Åct, men de utöfva ringa eller ingen verkan. Förnämsta orsaken till denna sjukdom tros vara den, att ett ofantligt antal arbetare strömmat till Petersburg såväl från de närgränsande provinserna som från de sjermaste städerna. Det säges, att i Petersburg finnas f. n. 40,000 arbetare mer än vanligt. Följden deraf är, att de ej kunna få arbete och nödgas bo i osunda boningar och lefva af det svarta brödet, hvilket i år innehåller 1 procent vallmokelidon (Chelidonium glaucium) mer än föregående år. Man har genom kemisk analys upptäckt, att detta bröd innehåller 1 proc. vallmokelidon i det mjöl, hvaraf det gjorts.) Hvarje arbetare, som lefver af detta bröd, kan derföre beräknas äta 100 korn vallmokelidon pr dag. D:r Tillner tillägger, att epidemien uteslutande angripit de sattigare klasserna. 1 detta afseende strider dock hans meddelande mot andra uppgifter, enligt hvilka äfven andra allit offer för sjukdomen, som naturligtvis dock rasar mest och helst i de lägre och fattigare classerna, ) Om vi minnas rätt, skickade Sundhetskollegium lå äfven dit en yngre läkare, hr Ömansson. om hvars orskningar angående sjukdomen likväl intet meddeats den stora allmänheten, hvarföre de måhända inkränkte sig till någon veckas vistande i den vackra Jevastaden! Red. af G. P. ) Det är således skäl att så mycket som möjigt undvika införseln af ryskt rågmjöl Red, af G.-P.