Göteborgsposten – 12 april 1865, sida 2

— Säg den onde anden, utbrast han. Konungen är långt härifrån .. Han är i Saint-Cloud. — Ack! jag vet det, sade Jacquot, men den onde anden har tagit hans gestalt. — Jag vill knäböja bredvid er, sade den andlige, och vi skola försöka att förjaga honom. Ser ni honom ännu? Munken släckte sin lanterna, knäföll och upprepade sina böner. Jacquot bad på samma sätt. Men, o nya under! knappt hade de fortfarit härmed några minuter, förr än det sken som Jacquot trodde vara ötvernaturligt åter syntes och helgonet ånyo lemnade sin ram. Anyo syntes bönrummet ... och denna gång fanns det ej mera något glas som skiljde det från cellen. Jacquot uppgaf ett rop. Hvad är det åt er? sade hans följeslagare som förblef lugn och ännu qvarlåg på knä. — Jag ser honom. — Hvem? — Konungen. — Jag ser ingenting, jag, sade munken, vi äro omgifna af mörker. — Oh! nej! sade Jacquot, jag ser konungen. — Du menar den onde anden? — Må vara! Jacquot såg verkligen konung Henrik III liggande på ottomanen och insomnad. Hertiginnan hade försvunnit,