Göteborgsposten – 12 april 1865, sida 2

Konungen hade insomnat efter att ha inandats doftet af den bukett som hon gifvit honom. — Ah! du ser honom, sa le munken. — Ja. — Men hvar? — Der . .. i det der rummet. — Jag ser ej något rum der, jag ser blott väggen och helgonets porträtt ... — Nåväl! men jag ser honom, sade Jacquot, jag ser honom ! Hans röst lät dof, han greps af ett plötsligt raseri, och hans ögon sprutade eld och lågor. — Ah! du ser honom ... den onde anden? upprepade munken. — Ja ... ja... hvad skall jag göra? — Vänta! tag din värja, gör korstecknet, kasta dig öfver honom och stöt värjan i hans hjerta. Jacquot lät höra ett slags rytande, drog sin värja ur slidan och rusade mot den alltjemt sofvande konungen. XX. Återvändom till Mauvepin. Efter att ha bundit Söraphin och lagt sin näsduk i hans mun för att hindra honom från att skrika, hade narren rusat ut ur värdshuset. Han hade styrt sin kosa mot det hus i hvilket konungen inträdt och inom kort uppnått detta