Göteborgsposten – 12 april 1865, sida 1

På bordet funnos några simpla födoämnen och en kruka dåligt vin. Jacquot kastade sig med girighet öfver dessa lifsmedel; han åt och drack i sällskap med den andlige. — Hör nu noga på hvad jag säger, yttrade den sistnämnde, om ni vill bli återställd ... Det händer ofta att djefvulen lånar en menniskas gestalt för att uppenbara sig för oss. — Ah! utbrast Jacquot. — De heliga kyrkofäderna ha anfört talrika exempel derpå. — Verkligen? — Och min öfvertygelse är att det är en ond ande som redan flera gånger antagit konungens ansigte och gestalt för att uppenbara sig för er. Förliden natt, under det ni sof, har jag egnat mig åt bönen, och den helige ande har upplyst mig, och jag är nu säker att kunna bota er. — På hvad sätt: — Ni skall tillbringa natten här. Helt visst skall den onde anden åter uppenbara sig för er. — I natt? — Kanhända. Jacquot darrade. — Skall jag då få återtaga munkkäpan? frågade han. — Jag vet icke, men jag skall komma och besöka er vid midnattstiden, och om ni sofver skall jag väcka er. Munken gaf Jacquot sin välsignelse och lemnade rummet tillrådande honom att blåsa ut ljuset.