Göteborgsposten – 12 april 1865, sida 1

De fortsatte sin vig ännu en stund. Mot middagen drog munken fram ur sin käpa litet ost och bröd och asatte sig vid kanten af vägen nära en liten bäck. Jacquot delade denna tarfliga kost, hvarefter de fortsatte sin väg. Just vid aftonringningen anlände de fram till ChäteauThierry. — Jag skall föra er till ett hus hvarest vi skola tillbringa natten, sade munken, och hvarest jag hoppas kunna bota er. — Verkligen? utbrast Jacquot med glädje. — Med Guds hjelp, ja. Munken klappade på en liten låg port vid en enslig gata i förstaden, och denna port öppnades. Men Jacquot såg ingen. IIans följeslagare tog honom vid handen och förde honom in i ett slags cell, hvilken befann sig vid ändan af en korridor. I denna cell fanns ett bord, en säng och två stolar. Vi äro här, sade munken, i en byggnad som hänger tillsammans med mitt kloster. Se er omkring. Vid skenet från en lampa som stod på bordet såg Jacquot en stor tafla, som betäckte en af väggarne i cellen och föreställde ett helgon. — Det är s:t Jean de la Croix, sade munken, grundaxen af den orden jag tillhör, eller Carmelitermunkarnes orden.