Göteborgsposten – 11 april 1865, sida 3

truering; men huru eller när detta verk skall si fulländadt, eller om det alls är möjligt, letta är frågor, hvilka det skulle vara fåfängt ör europåer att spekulera öfver. Senare Post. De igår middag ingångna utländska tidingarne sysselsätta sig nästan endast med len nyligen aflidne frihandelsmannen Cobden, hvars namn äfven kommit till tals inom Frankikes lagstiftande kår. Man förhandlade der ym åkerbruksfrågan, utan att diskussionen dock erhöll något synnerligt lif, då regeringens ombud, hr Forcade de la Roquette, begagnade tillfället och sade: Mina herrar, vid diskussionen om spanmålslagen nämndes nyss sir Robert Peels namn, men för att vara rättvis, bör man icke förbise, att denne store statsman inspirerades i sitt ärorika företag at en man, hvilken sedan dess blifvit berömd, at Richard Cobden. Den engelska posten medförde idag underrättelsen om hans frånfälle ... Det synes mig naturligt, att man i en diskussion ösver spanmålsfrågan och handelsfördraget bör egna en lysande hyllning åt en stor främling bifall). — Garnier Pages: Bra! A. Chevalier: Enhvar ansluter sig till sorgeuttalandet (ja ja). Forcade de la Roquette: Sedan Fox nar ingen statsman varit Frankrike mera uppriktigt och hjertligt tillgifven. Han bade uppbjudit hela sitt inflytande för att undanrödja de splittringar och fördomar, som så länge rådt mellan båda folken; han har satt allt i rörelse, för att göra denna allians mellan Frankrike och England innerligare, hvilken är så välsignelserik och nödvändig för framåtskridandet och civilisationen i verlden (lifligt bifall). — Garnier Pages: Ja, det är sannt. — Forcade de la Roquette: Derföre är hans död en olycka ej allenast för England, utan äfven och lika mycket tör Frankrike, som skall djupt sörja denna förlust och ansluta sig till de lifliga bevis af smärta som England lemnar?. Garnier Pagös: Ja, England skall veta, att vi äro i vår sorg enstämmiga. Under allmänna bifallsyttringar afslöts denna märkliga episod, der regering och opposition hand i hand egnade sin hyllning åt en man af folket (ty det var Cobden i ordets ädlaste bemärkelse), tillhörig ett annat och länge rivaliserande land. Den officiela Moniteur börjar sin dödsruna med dessa erkänsamma ord: eDet 19:de århundradet har nyss förlorat en af de män, som lända det till högsta ära och äro mest betecknande för den roll vår tidsepok skall utföra i verlashistorien. Richard Cobden är död... Hvad som gifver en särskild betydelse åt den man, som England förlorat, är den omständigheten, att äfven hela verlden förlorat honom. Han var typen för en äkta statsekonom, en handelsuniversets borgare. Fastän ilrigt tillgifven de engelska intressena, skiljde han dessa likväl aldrig från de andra folkens; han sökte sitt lands framsteg och storhet i de täflande folkens Iramsteg och storhet; ty han kände blott fredens täflingsstrider. Ännu i döden har Richard Cobden upplefvat glädjen, att det statsekonomiska verk, som så storartadt uppfattades af Napoleon III, under en fransk statsmans impuls strålade ölver hela Europa. Var Frankrike härvid sin mission troget? Richard Cobden förstod Frankrike och älskade det. Han skall jorbli oförgätlig för Frankrike. Det ligger någonting särdeles upplyftande och tillfredsställande uti att höra sådana loford öfver en man, som med en ny id brutit sig bana fram i verlden från ett obetydligt intet. Deri ligger ett slående bevis af idens storhet och seger och det menskliga snillets förmåga af utveckling och energi. Under dagar sådana som dessa, då en såkunnig reaktion vill söka att qvälva den fria sjolfbestämningen hos såväl folk som individer under bajonetter och polisförfattningar, är det tröstande att se, huru blott minnet af en enda man, som i vaggan hvarken var serafimerriddare eller kammarjunkare, hedras och äras, under det hans verk med varm pietet gömmas i minnets Pantheon bland verldens välgörare. Daily Newsutropar: Richard Colden var större än Cusar Det är en fras — de voro stora båda; men de tidsepoker, under hvilka de lefde, voro så olika som deras karakterers utveckling. Sannare tillägger samma blad: Frihandelsidcerna ha existerat före Cohden och skulle äfven utan honom förr eller sonare skaffat sig gällande kraft. Men huru mycket berodde ej af dettå sförrs. Utan Cobden skulle England icke redan frår 1846 blifvit befriadt från de förhatliga spanmälslagarne, och två år senare utbröt den orkan, i hvilken tro. nerna på kontinenten föllo som korthus. Hvem vet huru England skulle betett sig under denna storm mellan potatissjnkan å ena och brödskatten å andr: sidan! Sjelfva NMorning Post, som aldrig bru kade tala med sympati om Cobden, nödgac medge, att Cobden furtjenar att äras ar sit land, och denna ära blir honom till del unde: hvarje arbetares tak, hvilken, då han äter sitt obeskattade bröd, välsignar Richard Cob dens namn