Göteborgsposten – 11 april 1865, sida 2

nom varit helt främmande, egde att bestämma öfver hela hans framtida öde. Hertiginnan af Montpensier steg ned, under det mulåsnedrifvarne selade sina mulåsnor och gjorde bärstolen i ordning. Kaptenen broder Antoine hade låtit framföra sin häst. Seraphin satt redan i sadeln. Jacquot ensam stod orörlig och liksom förstenad under munkens blick. — Fru hertiginna, sade nu munken i det han bugade sig, ni intresserar er för denne unge man, är det ej så? — Det är min älskade page, sade hertiginnan. Jacquot kände sitt hjerta våldsamt slå. — Huru heter han? — Amaury. — Han är vansinnig, är det icke så? — Ack jo! — Vill ni ha honom botad? — Oh! utbrast hertiginnan, om jag visste hvad jag skulle göra för att få honom återställd. Jacquot darrade. — Hvart for ers höghet? frågade ytterligare munken. — Till Chåteau-Thierry. — Nåväl! vi skola der åter förena oss med ers höghet i morgon afton. — Ej förr? — Nej, ty vi skola gå till fots, under bön, och vi skola hvarken dricka eller äta något under vägen. Jag är