Göteborgsposten – 10 april 1865, sida 1

— Och hvar ha vi då sett hvarandra? — På ett gammalt slott i Lothringen, för tio år sedan, då ers majestät lemnade Frankrike för att taga polska thronen i besittning. Dessa ord uppväckte en hel här af orediga minnen i konungens hjerna. — Jag var då fjorton år, fortfor den blonda qvinnan. Ni tillbragte en natt under min faders tak ... Sedan dess har bilden af min konung stått med outplånliga drag tecknad i mitt hjerta ... Då hon slutat, yttrade Henrik: — Jag erinrar mig visserligen att jag legat öfver natten i fyra eller fem slott, men vid intetdera af dessa tillfällen har jag fästat uppmärksamhet vid någon liten blond flicka. Det stod på kaminen en vas innehållande en stor bukett af oxläggar och tulpaner, från hvilka en så stark parfym spred sig att rummets atmosfår slutligen blef helt och hållet förändrad. Men konungen var för mycket sysselsatt med sin eröfring för att gifva akt derpå. Midt under sitt samtal med konungen reste sig den sköna okända, stack ned sina fingrar i vasen, löste upp den stora buketten, uttryckte de vackraste blommorna i densamma och gjorde af dessa en annan bukett, som hon erbjöd åt Henrik III. Konungen förde den med välbehag till sina näsborrar. — Oh! hvilken parfym! sade han — Göm den tills i morgon, svarade hon,