Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 7 April. Af alla de offentliga föreläsningar, som under innevarande vinter på statens bekostnad blifvit hållna här, har ingens så slagit an på publiken, ingens varit så till trängsel besökta som doktor Brobergs öfver magnetismen. Redan till hans första föreläsning hade ett så stort antal personer infunnit sig som i den rymliga salongen kunde få plats, och både då och för den följande måste en mängd aflägsna sig af brist på utrymme. Hr Brobergs föreläsningar vittna både om stor beläsenhet och skarpsinne. Hans föredrag är behagligt, hans organ välljudande. Hans framställning af — om jag så får säga magnetismens utvecklingshistoria, är klar, sjelfständig och öfvertygande — en mästerlig skildring af den menskliga inbillningskraftens — förvillelser. Det är något outgrundligt men tillika nedslående i dessa förvillelsers väsende. Vi yfvas öfver menniskoförståndets styrka och djup, och vi finna dock hela skaror at bildade personer hängifva sig åt tron på den animala magnetismens undergörande kraft! Då hr Broberg skildrade det adertonde århundradets benägenhet för mysticism, och antydde att den hade sin grund i både psykiska och fysiska orsaker — så kunde jag ej undertrycka den tanken, att ännu är benägenheten tör mysticism ganska stor, och att beviset derpå låg nära till hands i det stora antalet åhörare som villigt underkastade sig att sitta så tysta, att ej ett ord undföll dem, i nära tre timmar — ty de anlände mer än en timme innan föreläsningen började och de uthärdade villigt — i nära 30 graders värma och fullt beslutna att återkomma nästa gång.