Göteborgsposten – 8 april 1865, sida 3

llva rj eh anda. bt högst ordentligt lesnadssatt. En gammal mycket aktad läkare dog i Massachusetts i Förenta staterna. Han uppnådde den högst ovanliga åldern af 105 år. Å dervarande nykterhetssällskaps vägnar blefvo några deputerade utsedde för att uppvakta den aflidnes anförvanter och skaffa sig underrättelser om det! lefnadssätt han fört, som kunnat föranleda till en så lång ålder förenad med fulla själsoch kroppskrafter. Den gamle läkarens dotterson emottog dem. Sedan behörigt sorgens beklagande blifvit framställdt, yttrade anföraren: Eder morfar, som haft en sådan ovanlig lifslängd, har otvifvelaktigt varit en noggrann iakttagare af nykterhetsföreskrifterna och vi behöfva ej uttrycka vår öfvertygelse, att han på intet sätt gatt till öfverdrift i det så skadliga bruket af starka drycker, Mina herrar — svarade den tillfrågade — min morfar förde ett högst ordentligt lefnadssätt. — Men vi skulle öuska få veta några enskildheter från hans lefnad — återtog frågaren — huru han t. ex. började, fortsatte och slutade sin dag. — Nåväl, mina herrar, som jag sagt, min morfar förde ett högst or dentligt lefnadssätt; straxt om morgonen, då ban steg upp, tog han ett halft glas ren Jamaikarom. — Jag förmodar detta var — inföll förfrågaren — för att gifva en slags liflighet åt hans kroppssystem efter stelheten från en förlängd hvila, som kunde göra det till en nödvändighet vid hans höga ålder. Men var god delgif hvilken diet han i öfrigt förde under dagens lopp. — -Min morfar förde ert högst ordentligt lif och förtärde i öfrigt ingenting söre klockan elfva, då han endast förtärde ett sullt glas rom. — vVerkligen, drack han något vid måltiden? — ÄHIcke just vid måltiden; men en half timma före middagsspisningen drack han en blandning af hälften rom och hälsten cider, hvarpå det var hans bruk att gå och promenera en kort stund, för att återvända till middagen, Då ungefär halfva middagsmålet var förtärdt, tog ban sig ett dricks glas rom eller whisky, allt som det föll sig, och ett annat vid måltidens slut. Middagen hölls alltid på klockslaget ett. Sedan förtärde han ingenting före klockan fyra, då han åter tog sig ett glas jamarka, och en stund derpå litet i sitt th6. Hans vana var att eljest icke dricka någonting till närmare sängdags, hvilkst alltid var klockan nio, då han tog Big ent glas eller två af whisky eller rom ; såvida ej några af hans vänner eller grannar kommo att hälsa på, då vida mera förtärdes. Han var alltid mycket gästssri och förde alltid ett högst ordentligt lefnadssätt. De kommitterade sågo på hvarandra och tvekade om de skulle göra flera törfrågningar. — Men slutligen framställde anföraren om han begagnade tobak, om han brukade att röka? — Detta var en af hans mest reguliära vanor; pipan hängde i munnen på honom dagen igenom, med undantag af då ban var ute på embetsförrättningar. Sedan han gått till sängs, rökte han aldrig. — Men då använde han säkerligen icke tobak på annat sätt? — Jo, mina herrar, min morfar köpte reguliärt hvarje Lördags qvall 28 tum rulltobak, som han skar sönder i sju delar, deraf han tuggade upp en del hvarje dag. Min morfar förde, som jag sagt, ett högst ordentl... — Lat vara med er morfar och hans högst ordentliga lefnadssätt, inföll ordföranden för de kommitterade, hvilken förlorat allt tålamod. Farväl! Fariser-demimondeu. Eu korrespondent till Morning Post skrifver följande: — Bit nytt drag ur parisiska sällskapslifvet år 1865 är det att damerna ur demimondeu utsända invitationer till en bal eller en fest alldeles på samma sätt som hofvets damer. Man kan ej träffa någonting i de stora damernas hoteller, hvilket icke de halfstora damerna imitera. Tillåtas vi lemna några få underrättelser om en af dessa traviata-fester som nyligen gafs? Nåväl, på mademoiselle C:s (pariserlifvets Aspasia) bal voro alla de vackraste aktriser i Paris närvarande samt bländade med juveler, spetsar och dyrbarheter sådana som man sällan ser ens vid hofvet och hvilka åtminstone bevisar de från alla båll af Europa tillströmmande betalandes utomordentliga frikostighet. Bland dessa traviata-damer, som likväl gå i spetsen för parisermoderna, är krinolinen alldeles bannlyst. Deras balklädningar likna något till stilen första kejsardömets. Kjolarne äro trånga men med långt släp, och lifvet är ytterligt urriugadt både fram och bak. Mademoiselle C., som gjorde les honneurs med ett behag och en elegans, hvilken beundransvärdt imiterade de förnäma damernas, såg ifrågavarande afton i sina galonger prinsar, hertigar, markiser och grefvar, med ett ord alldeles samma sällskap som man råkar vid furstinnan Mettornichs och m:me Drouyn de Lhuys bjudningar. Några engelska pärer och parlamentsledamöter voro äfven närvarande samt tycktes ha mycket nöje af skådespelet. I andra våringen svigtade borden under alla ärstidens läckerheter. Utvaldt Yquem, Johannisberger, Lafitte, Tokayer och Champagne af de bästa skördar serverades slösaktigt hela natten. Efter supgen återtogs dansen mel förnyadt lif och balen slutade med en chaine diabolique samt en cancan denfer kl. 7 på morgonen. Sedan la regences dagar har icko en sådan sardanapalrik feet af en sådan klass gilvits i Paris. Det må anmärkas att balen från början till slut tillgick efter etiketten inom de högsta kretsar.