Göteborgsposten – 7 april 1865, sida 3

Si101tGAlluLV al 19101 GUL. A Från Utlandet. Det är märkligt att se, huru i Frankrike frihetssträfvandet tager allt större och större proportioner, och huru det nästan vill synas som att man vill drifva kejsaren ut ur der af honom hittills intagna reserverade ställning En spegelbild af den allmänna meningen är adressdiskussionen inom lagstiftande kåren. Den väntades skola bli af föga intresse; men den drager intresset i mäktig grad med sig. D. 27 mars höll Ollivier sitt i går refererade tal, hvilket gjort ett så oerhördt uppseende och anses vara programmet för det nya parti, som är under bildning, i afsigt att alliera demokratien och liberalismen med kejsardömet, eller kanske rättare detta senare med de törra. Dagen derefter var trängseln inom lagstiftande kårens palats åter ofantlig; isynnerhet talrika voro damerna, hvilka nästan tagit 23 af de allmänna tribunerna i anspråk. I senatorslogen märkte man den mycket excentriskt klädda furstinnan Metternich (österrikiska gesandtens fru). Thiers tog nästan uteslutande uppmärksamheten i anspråk. Tal. medgaf, att regeringen vill genomdrifva åtskilliga reformer, men — för att leda sinnena från de politiska reformerna. Och likväl bör den politiska friheten föregå hvarje annan, ty skulle icke en nation, som hyser aktning för sig sjelf, önska sig politisk frihet framför hvarje annan? Det gäller nationens värdighet och största intressen. Dess värdighet, ty hon skulle ingenting vara värd, om hon icke först sökte att bli fri. Dess intresse, ty det främsta intresset af alla är, att medborgarena skyddas för godtycke. Och vill man ha ett exempel? Tal. nämnde trihandeln, hvars anhängare han aldrig varit, men om landet uttalat sig derför, skulle han underkastat sig dess utslag. Det finnes blott en makt, som har rätt att misstaga sig: landet sjellt. Tal. ville åberopa ett stort moraliskt intresse: septemberkonventionen. Berör icke den landets religion och hade man icke derföre bort, innan den alslöts, fråga landet till råds? Han hade derföre rätt att säga, att den politiska friheten berör landets värdighet och intressen, och trodde sig förblifva Frankrikes traditioner trogen, då han upphöjde den politiska friheten i första rangen, ty från denna fribet härtlyta alla andra rättigheter. Kejsarens trontal utlofvar visserligen en mängd s. k. frioch rättigheter, men man bör med misstroende betrakta hvad som icke sker på naturligt sätt, och tal. fruktade att trontalets frioch rättigheter mera härflöto af en hog att synas liberal. Jag tillbakavisar ej den sekundära iriheten, men jag vill framför allt, att man skall låta den föregås af Frankrikes politiska frihet. Och trontalet betecknar just denna frihet som en politisk utopi, som en illusion, en sinnrik ide. Tal. vände sig nu till presslagen af 1852, som han ansåg sämre än censnaren. Den är en lag för godtycket och af samma slag som då man vill låta ett folk förstå, att det är den friaste nation i verlden, dersöre att man ösverlemnat all frihet åt suveränenOfverallt råder frihet, ofta inskränkt frihet, men aldrig dirigerad sådan. ÅI början al denna vinter sågo vi Europas alla parlamenter församlade. Ha regermzgarne för dessa parlamentor framlagt endast färdiga Å saker? Nej, blott nya. Och öfverallt stodo folkrepresentanterna ej allenast gentemot ministrar, hvilka tala ill dem, som äro närvarande, utan de komma, för att eliva tyda sina handlingark. Tal nämnde Rechberg och sjelsva Bismarck, hvilka båda infunnit sig inför ina resp. representationer. Om ministersansvarigheen är man i Europa ense, och det är Frankrike, som edan 1789 lärt det denna princip. Man urekuldar ss, dersöre att vi ej mera ha denna frihetsgaranti. Vår frihet är tillintetgjord, men den skall återgifvas oss; ty den nation, som bragte till verlden läran om riheten, kan icke alltid bli beröfvad densamma. Derill är Försynen för rättvis. Det enda framåtskridanle vi under detta år gjort, är säkerhetslagens upphöande; för öfrigt ha varningar, communiques, suspentoner, processer mot den allmänna pressen gisvits i nassa. Kan man väl säga att man är fri, då den llmånna meningens yttringar bero af polisens välbeag? Pressen är i sina uttalanden om Polen och :alien mycket uppriktig; men då den endast till förnån för Polen och Italien kan tillfredsställa sin lierala ifver, så utvecklar den för dessa saker en utmordentlig lidelse, och det är mycket allvarsamt. Ördningens män skola en dag finna, att pressens beoende är en lika stor fara som dess tygellöshet. Tal. vände sig nu till valfrågan. Han ogillade rstemet med regeringskandidater, ty detär detsamma om att hvarje år åter öfverlemna dynastien till omistningen. Det har aldrig förut ansetts olagligt, att positionen bildade valkomitter, men nu, sedan man svit medborgarne allmän rösträtt, förhindrar man rgarne att begagna sig af densamma. Eit törbud! mm mm —