slagets vänner dermed, att det så kallade reformmötet på Kärra, ehuru kungörelsen derom icke blifvit uppläst, är i Fässbergs pastorat allmänt kändt, dels genom anaoncen derom i Tidningarna, dels genom anslaget derom på vanligt ställe i Mölndal, der de, som möjligen intressera sig i detta fall, nästan uteslutande finnas. och sels ganom mitt muntliga tillkännagifvande för framstående personer. Att jeg förbjudit tjenstförrättande predikanten i Fässbergs kyrka uppläsa kungörelsen (dertill hade jag fullt berättigande, ja pligt, enligt Kongl. Förordningen den 6 Febr. 1849), eger alls ingen grund, ty då hade Jag väl icke ditskickat den, icke heller, att jag efterskickat k tungerelserna sör att sörhindra från deras kännedom, utan för att, likmätigt min Embetspligt, taga dem i förvar. Om jag är vän eller icke vän af Representationsförslaget betyder föga, men det torde ha en nästan vedervärdig betydelse för sansade personer, att det allmänna omdömet och viljan icke få vara frie i en för fåderneslandet så outsägligt vigtig fråga, utan skola kanske sörvillas, åtminstone tryckas och tubbas af agitationer. Detta sätt, som hvarje tänkande medborgare måste underkänna, antyder dessutom ett lika förnärmande som uppenbart misstroende till de blifvande Riksdagsmännens förstånd, insigt och fosterlandskärlek, och framför allt till Honom, som leder folkens öden. Fässberg den 5 April 1865. C. P. Millberg. v. pastor.