Göteborgsposten – 7 april 1865, sida 2

— Ja . men jag har göromål ... — falla fall, återtog pagen, ha vi god tid. Ni har änpu ett plus af åtminstone tio pistoler. — Vill ni att jag gifver er dem genast? — Nej visst inte, jag vill spela. — Men lätom oss då dricka! sade Mauvepin. — Det finns ej mera vin qvar ... — Jag är dock ritt törstig. — Nåväl! sade Scraphin som ej släppte sin värja och alltjemt höll sig emellan Mauvepin och dörrn, lyft upp källarluckan och gå att hemta vin. Härunder påtände han ett andra ljus och gjorde tecken åt Mauvepin att taga det. Mauvepin steg ned i källaren. — Du kan ej undkomma! tänkte Seraphin, källaren har blott en utgång. Mauvepin kom snart åter upp, men i stället för att bära buteljer under armen hade han en ofantlig stånka som han höll i med båda händerna. — Tudieu! utbrast Såraphin, tänker ni då dricka ur allt det der? — Kanhända, svarade Mauvepin. Han gick till andra ändan af bordet så att han kom utom hall för Scraphins värja. Men i stället för att då nedsätta stånkan på bordet, lyfte Mauvepin den öfver sitt hufvud, tog ett språng framåt och kastade hela innehållet deraf i Seraphins ansigte. Allt detta hade skett utomordentligt hastigt.