Göteborgsposten – 7 april 1865, sida 2

Med ena handen på sitt värjfäste marscherade han rakt framåt och kom omsider fram till den dörr, om hvilken pagen Scraphin talat. Han klappade på. — Kom in! sade en välljudande stämma inifråu. Konungen stötte upp dörren och befann sig på tröskeln till ett litet bönrum, som var försänkt i ett behagligt halfdunkel. En ljuf parfym spred sig i detta rum; möbler och prydnader voro anordnade med den utsöktaste qvinnliga smak. Halfliggande på en ottoman väntade en qvinna, hvars ansigte var betäckt af en svart sammetsmask. Henrik stannade på tröskeln, upprörd och darrande som en skolpojke vid sitt första kärleksäfventyr. Qvinnan med masken gjorde ett tecken med handen, ett tecken som betydde: — Kom närmare! Konungen tillslöt dörren efter sig, gick fram till qvinnan och böjde ridderligt knä. Qvinnan med masken lemnade honom en af sina händer, hvilken han förde till sina läppar, derefter borttog hon sin mask ... Då igenkände Henrik III den blonda qvinna, hvars skönhet gjort ett så mäktigt intryck på honom. — Ni har då ej glömt mig, Sire? sade hon. — Min fru, svarade Henrik, ni tillhör dessa qvinnor hvilka man blott behöfver se en enda gång för att sedan aldrig glömma. CForts.)