Göteborgsposten – 6 april 1865, sida 2

tillstånd att få gå och klappa på porten till det hus som ni ser der nere. — Hvad är det för ett hus? — Ett värdshus der man säljer godt vin. — På min ära! sade Mauvepin, om det så är, så går jag med. Båda gingo fram till huset och packade på porten med sina värjknappar. Värdshusvärden kom ut i blotta linnet; man hörde honom mumla och svära bakom porten som en man den der ej tycker om att bli väckt. Men han lugnade sig hastigt vid åsynen af pagen Seraphin och helsade med vördnad. — Åhå! tänkte Mauvepin, det tycks att denne unge man dricker duktigt och betalar bra. SÅraphin spänne af sitt värjgehäng och ställde värjan i ett hörn af rummet, derefter gick han att sätta sig vid ett bord midt emot Mauvepin, hvilken placerat sig grensle öfver en pall. Beträffande värden, så kände han helt visst Söraphins smak och vanor, och under förutsättning att Mauvepin delade den hade han gått ned i källaren för att hemta tre buteljer af det vin Seraphin tyckte om. — Spelar ni? frågade Såraphin i det han drog fram ur sin ficka en låda med tärningar. — Pedieu: svarade Mauvepin i det han gjorde på samma sätt. Värden kom tillbaka, satte buteljer och bägare på bordet samt yttrade: