Göteborgsposten – 5 april 1865, sida 1

Herr de Crillon hade satt sig under ett träd; han hade aftagit sin kask och torkade med en näsduk sitt något kala hufvud, hvarifrån svetten dröp. — Nåväl! herr chevalier, yttrade Manvepin till honom, huru finner ni konungen? Crillon tyckte ej mycket om Mauvepin och hade ännu i minnet hans näsvisheter i Saint-Cloud; men Crillon var en man som framför allt var rättvis och han förnekade aldrig andras framgångar. — Jag finner, herr Mauvepin, sade han, att ni åstadkommit ett underverk. Det är nu tio år som konungen regerat, och under dessa tio år har jag aldrig sett honom vid så godt lynne. — Men vet ni till hvilket resultat jag kommit? — Jag kan ej gissa det ..— Konungen är kär. — Puh! utbrast Crillon, det få vi väl se. — Han är kär i en qvinna som han drömt om och hvilken han påstår vara densumma som han i går såg. — Men ni, sade Crillon, har ni sett henne? — Denna qvinna? nej. Mauvepin tillade skrattan2e: — Jag rättar mig efter konungens smak, Crillon rynkade ögonbrynen. . — Det är kanhända någon intrigmakerska, någon äfventyrerska legd af Guiserna? — Bah! Guiserna kunna ej förmoda att konungen förändrat lynne ... vi få väl se ...