Göteborgsposten – 5 april 1865, sida 1

Herr de Crillons och Mauvepins samtal blef nu stördt, emedan konungen vaknat och genast ville begifva sig i väg. — Det är besynnerligt! sade Henrik III till Mauvepin då denne sistnämnde återtagit sin plats i den kungliga bärstolen; jag har ännu en gång drömt ... och drömt om henne. — Helt visst, svarade Mauvepin, är ers majestät fullkomligt förälskad i henne. — Jag tror det. — Och ers majestät har brådtom att komma till Chåteau-Thierry. — Ah! för tusan! utbrast konungen, jag tänkte ej mer derpå ... men det är ej för hennes skull jag far till Chäteau-Thierry ... det är för min brors, hertigens af Anjou likbegängelse. — Pligten, sade Mauvepin, har aldrig uteslutit omsorgen om nöjet. Denna maxim var i Henrik III:djos smak. — Kan du föreställa dig, sade han, att sedan i går har jag kännt mig lika lätt till sinnes som en tjugoåring, och i detta ögonblick känner jag mig generad af att vara konung. Mauvepin började skratta. — Mig skulle det deremot icke genera, sade han. — Men så är det, återtog konungen, och du skall få höra hvarföre: jag kan ej göra mina uttlygter så som jag skulle önska i Chåteau-Thierry; jag skall alltid vara mer eller mindre följd.