Göteborgsposten – 4 april 1865, sida 2

— Fördöme mig! sade konungen, hon bedrager sig, den sköna damen! Sedan lång tid tillbaka har det icke funnits en enda ... Derefter fortfor han att läsa: Konung Henrik III, den ridderlige Frans I:es sonson, kan ej vilja glömma att han är den förste ädling i Frankrike och att han derföre bör respektera en hemlighet, om icke en olycka. — Oh! oh! utbrast Henrik III afbrytande läsningen ännu en gång och rynkande ögonbrynen. — Fortsätt, Sire, sade Mauvepin som utan krus läste öfver konungens axel. Konungen fortfor: Jag bönfaller att ers majestät må fortsätta sin väg utan att, i dag åtminstone, söka få veta hvem jag är ... Ers majestät begifver sig, efter hvad man påstår, till. Chåteau-Thierry. Det är den stad der jag bor. — Aha! sade konungen, det är godt att veta. Om ers majestät i morgon ej glömt mig, fortfor den okända i sitt bref, skall ers majestäts nyfikenhet bli tillfredsställd. Den page som burit till mig ers majestäts biljett skall infinna sig i slottet och medföra ett nytt bref till ers majestät från den som tecknar sig Konungens trognaste tjenarinna. — Men, sade Mauvepin, det är ju ett render-vous, det der? — Tror du det? — Och det skulle ej förvåna mig, fortfor narren, om