Göteborgsposten – 4 april 1865, sida 1

Mauvepin satte sig vid ett bord, framtog penna, bläck och papper samt väntade. Konungen började rifva sig i pannan. — Hum! hum! hum! utbrast han tre gånger. — Skall jag skrifva det der? frågade Åauvepin. — Dumbom! eade Henrik III höjande på axlarne. Konungen ref sig i pannan ännu ifrigare och mumlade. — Min syster Margot, drottningen af Navarra, skulle redan ha satt ihop en hel volym, och högstsalig konung Carl IX, skulle ej ha varit i villrådighet, han. Mauvepin närmade sig konungen och yttrade : — Skulle ers mejestät vilja anförtro mig hvarom frågan är? — Jag skulle vilja skicka ett kärleksbref .. — Aha! sade Mauvepin, jag ser att mina råd burit god frukt. — Ja, helt visst. — Och hvem skall ha detta bref? — Den blonda qvinnan som är der uppe och som ej vill anförtro mig sitt namn. — Mycket bra, sade Mauvepin, som började skrifra. — I detta bref, fortfor konungen, skulle jag för henne vilja måla... — Godt! godt! utbrast Mauvepin, som fortfor att skrifva. — Och, tillade konungen, om möjligt erhålla ett render-vous. Mauvepin skref snabbt under hela tiden som konungen talade.