Göteborgsposten – 3 april 1865, sida 1

svarade sig med energi och narrens värja möttes öfverallt af Jacquots. Striden blef långvarig. Jacquot stridde med förtviflans kraft. Två gånger föll han ut och två gånger blef Mauvepin träffad. Narren skrek af raseri. Konungen fortfor alltjemt att uppmuntra honom med ropen: — Döda! döda! Nu erinrade Mauvepin sig en stöt som konungen sjelf lärt honom och han använde den genast. Munkens vapen bands af en dubbelterts, och Mauvepin afväpnade honom med ett kraftigt slag mot öfre delen af hans värja. På samma gång satte han spetsen af sin egen klinga mot munkens bröst. — Döda honom! döda honom! upprepade konungen. Men Mauvepin fick ej tid att lyda. En man hade trängt sig inom den krets, som blifvit bildad omkring de stridande, och med ett slag af sin värja mot Mauvepins sänkte han denna mot marken. Denne man var herr de Crillon, hvilken sade till Mauvepin: — Iaser ni då icke att konungen skämtar? Konungen vet nog att man ej dödar en man som man afväpnat. Crillon hade räddat lifvet på munken Jacquot. Henrik III bet sig i läpparne. — Hvad blandar ni er i, chovalier? sade han.