Göteborgsposten – 1 april 1865, sida 3

ville och Lynchburg. den enda jernvägsförbindelsen mellan sistnämnde plats och Richmond. Denna uppgift torde dock tarfva bekräftelse. I alla händelser skall läsaren dock med lätthet kunna på kartan finna, huru nordarmåerna tilltäppa mer och mer alla lufthålen för det hårdt ansatta Richmond. Sydkongressen har prorogerat sina arbeten. Om den tyska förbundsdagens sammanträde i Frankfurt d. 27 Mars föreligga nu närmare uppgifter. Det af Bayern och Sachsen uppställda förslag hade denna lydelse: Förbundsförsamlingen uppmanas att uttala den tillitsfulla förtröstan, att de allierade makterna skola behaga öfverlemna Holstein åt augustenburgaren såsom hans rättmätiga egendom och att) de i afseende på Lauenburg skola meddela församlingen upplysningar om den öfverenskommelse de sinsemellan ingått. Detta förslag är sålunda motiveradt. Både de tyska stormakterna och Förbundet hafva på londonerkonferensen vid sammanträdet d. 28 Maj proklamerat arfprinsen af Augustenburg som den mest berättigade. Slesvigs oåtskiljeliga förbindelse med Holstein kan ej längre omtvistas eller angripas. Hvad de olika pretendenterna angår, finnes intet hinder för att denna sak underställes Förbundets dom genom den s. k. Austragal-proceduren. Presidiet föreslog, att omröstning ang. detta förslag skulle vidtagas vid sammanträdet d. 6 april. Luxembourg (IIolland) förklarade eig vilja afhålla sig från att rösta. Preussen begärde, att saken skullo hänvisas till ett utskott. Vid derpå företagen omröstning förklarade Österrike sig för frågans definitiva behandling vid förbundsdagens sammanträde d. 6 april, Preussen emot densamma. Preussen beklagade den öfverilning, som låg i detta nyss fattade beslut, och den hänsynslöshet, som det röjde gentemot andra förbundsfurstars, isynnerhet Oldenburgs och Preussens, rättigheter. Preussens fordringar, hvilka stödja sig på tredsfördraget af d. 301: okt. 1864 och äldre rättsåtkomster (?), skolal. snart bli församlingen meddelade. Förbundspresidiet protesterade å församlingens vägnar mot det af preussiske gesandten begagnade uttrycket öfverilning (Uberstärzung). En af Englands magnater, lord Stamford, bekant för sitt stora stuteri af kapplöpningshästar, har i sin tjenst tagit den beryktade jockeyn Jemmy Grimshaw, hvars namn är knutet vid talrika triumfer på kapplöpningsbanan, mot en årlig lön af 18,000 rdr sv. rmt. — En engelsk jockey har således ungefär lika stor inkomst som ett par svenska statsråder. — mm mms H2— — En son till ett justitieråd Tetens i Wilster, i Iolstein, har någon tid uppehållit sig i sin födelsestad, hvilken händelse icke skulle vara så anmärkningsvärd, om icke fallet vore det, att nämnde hr Tetens j:or är vice konung på Carolinaöarne i Australien. Vice konungen for förr med ett engelskt kofferdifartyg, som idkade handel mellan Carolinaöarne och Kina med de i sistnämnda land så mycket begärliga sniglar. Han bosatte sig senare på nämnda öar, gifte sig med en af dervarande konungs döttrar, blef tatuerad kors och tvärs, erhöll senare riddarekorset af benorden, deltog i flera af infödingarnes strider som höfding och köpte slutligen af konungen en af öarne, åder han byggde sig ett hus, hvilket under hans frånvaro bebos at hans kongl. svärfar. Tetens har fört ett fartyg till Amsterdam, och vid detta tillfälle önskade han besöka sitt gamla hem. Tetens har nu gjort preussiska regeringen uppmärksam på, att Carolinaöarne ännu icke äro occuperade. På den honom tillhöriga ön odlas indigo, tobak och bomull förträffligt, och man kan derföre vänta, att preussiska fartyg snart skola aflägga ett besök på dessa öar. Å Chatelet-teatern i Paris har uppförts en egendomlig pjes Åles Mysteres du vieux Paris, i hvilken händelsen är förlagd till Frans I:stes tid. Det är idel stridsscener och kamp emellan Paris bohemiens eller tiggare å ena sidan samt myndigheterna och hoffolket å den andra. Utstyrsel och dekorationer ötvergå allt hvad man hittills sett på någon teater. Från platformen på det höga tornet S:t Jacques ser man i fågelperspektiv hela Paris och Seinens lopp. Dernäst kommer en rumdekoration. hvarest en dame bortföres genom en lucka i golfvet; det hela höjer sig plötssligt i vädret och man ser inunder ett ställe af Seinefloden i vacker attonbelysning; der sqvalpar en båt, i hvilken damen från luckan deruppe i det ötver floden byggda huset firas — — sm — — ned, och så ro de bort. Nu ser man en sal i la maison maudite, i all den tidens prakt, med af tusentals vaxljus upplysta gallerier och marmortrappor, uppfylld af riddare, damer, drabanter och folksvärmar — 2—300 personer. Mot styckets slut komma 16 riddare i strålande harnesk på sina frustande gångare galopperande in på scenen; hästarne bära si0— — genschabraker med vanensköldar. invirkade!,