Göteborgsposten – 31 mars 1865, sida 2

Dessutom hade han rykte om sig för att vara den störste fruntimmerskarlen bland munkarne. En rival hade en afton upptänd af svartsjuka, stött en dolk i hans rygg. Men dom Basile brukade bära pansarskjorta och dolken hade brutits mot maskorna. Dessa verldsliga förtjenster lemnade åsido, var dom Basile en ypperlig superior; han styrde sitt kloster med mycken ordning, och Saint-GECnovåvermunkarnes processioner voro de vackraste man ville se. Det var just af denna orsak Henrik III låtit tillkalla honom. Konungens och abbens öfverläggning räckte flera timmar. Herr de Crillon med sitt allvarsamma och sorgsna lynne hade blifvit utesluten derifrån. Deremot var Mauvepin närvarande. När allt var aftaladt och väl regleradt, när konungen stannat vid det beslutet att hertigens kista skulle företrädas af svarta botgörare, blå botgörare och gula botgörare, att den skulle esterföljas af botgörare i samma färger, och att psalmer skulle afsjungas vid ackompagnement af messingsinstrumenter; när man slutligen kommit öfverens om antalet af vaxljusen samt dessas storlek, yttrade konungen till dom Basile: — Vet ni, min fader, att ni har ett uttryck af lycka i ert ansigte som gör mig riktigt afundsjuk på er. Dom Basile bugade sig blygsamt.