Göteborgsposten – 31 mars 1865, sida 2

på att gifva honom en begrafning, värdig en prins af Frankrike. Som värmen var i hög grad tryckande, trodde konungen att en liten middagslur skulle bekomma honom vil och tänkte att sömnen skulle gifva honom goda ider. Då han åter vaknat begärde han få tala med superiorn för gånovåvermunkarne. Dominikanermunkarne voro uppenbara ligister, talade helt högt om att konungen af Frankrike var en kättare och lade vid alla möjliga tillfällen i dagen sin förkärlek för lothringska huset. Genovevermunkarne deremot voro ännu på konungens sida. De voro toleranta munkar, något tygellösa i sina seder, stora drinkare som blott ofullkomligt iakttogo fastan och ej föraktade att då tillfället så bjöd dricka ett glas med en hugenott. Genovevermunkarne hade en ung superior. Dom Basile var en man af börd, yngre son i en förnäm familj från Bourgogne. Han var tretiotvå år gammal, hade ett rödt och frodigt ansigte, värdig hållning samt uppväckte folkets och borgarenas beundran när han for genom Paris gator, ridande på en stor och rikt betslad mulåsna. Dom Basile gällde för att vara den starkaste dryckeskämpen bland alla kapuschongbeklädda män. Det glas han begagnade i klostret innehöll två litres vin, och dock behöfde han sällan föra det två gånger till sina läppar för att tömma det.