Göteborgsposten – 30 mars 1865, sida 3

ställande af sina betalningar. Firman Atwood Spooner C:o i Birmingham åtnjöt ett ett ansende, som kommit endast högst få banker utom Lonlon till del. Den för några år sedan aflidne chefen ör firman, mr Atwood, intog en framstående plats, icke illenast i Birminghams lokala angelägenheter, utan ifven i parlamentets förhandlingar. Hans kollega, mr Spooner, som afled för några månader sedan i en mycket nög ålder, är bekant för sina häftiga utfall i parlanentet mot de favörer som på senare tider blifvit beviljade katolikerna samt åtnjöt likaledes ända till sin död ett vidsträckt anseende. När banken stoppade, visade det sig emellertid, att den under de sista tio åren arbetat med en underbalans af inemot en half million Å sterling, utan att dess kredit under denna tid varit det minsta vacklande. Man torde icke lätt kunna upptäcka ett motstycke till ett dylikt exempel på att ett penuinge-etablissement under en lång följd af år kunnat fortsätta sina förrättningar med en så stor underbalans, utan att förlora sin kredit, och detta faktum är ett bevis på hvilka rörelsemedel som erfordras i England för ett hus som en gång vunnit ett ansedt namn. Borättelserna om sirmans ställning äro ännu ofullständiga, men likväl synes deraf att hela rörelsekapitalet åstadkommits genom depositioner på kortare eller längre tid, ty af sådana lån fanns vid bankens fallissement den betydliga summan af 1 million Å sterl., hvadan sålunda hälften redan sedan många år tillbaka gått alldeles förlorad. Om orsakerna till denna stora förlust vet man endast att den förskrifver sig från vidsträckta spekulationer, som den aflidne mr Atwood företog för egen räkning, men med understöd af bankens medel och då hans bouppteckning för 10 år sedan, vid hans död, förrättades, visade sig en underbalans af 300,000 Å sterl., som banken måste ikläda sig. Det var en kritisk punkt i bankens historia, och den efterlefvande associten, mr Spooner, var äfven någon tid villrådig om han skulle fortsätta förrättningarne med et så stort deficit eller genast förklara sig insolvent. Han bestämde sig för att fortsätta förrättningarne, i det hopp att större försigtighet åter skulle sätta banken på fötter, och antog till kompanjoner tvenne bröder Marshall, som åtnöjde sig med den måttliga inkomsten af 750 C sterl. om året, under att hr Spooner sjelf som chef för firman endast uppbar 1,000 sterl. Det är sålunda icke slöseri, som ruinerat banken. Dock föreligga för öfrigt inga upplysningar om huru bankens deficit under de sista 10 åren kunnat ökas med öfver 100,000 Åsterl. Man torde af detta fallissement knappast kunna underlåta att anmärka de stora garantier, som fordras såväl för depositioner som för bankaktier tillsolje af den offentlighet, som gilves åt aktiebankernas räkenskaper i motsats till den brist på offentlighet som lemnas åt privata bankfirmors råkenskaper.