Slutligen hade han öfvertygat konungen, att mannen med masken ej vore annat än en charlatan, en fulländad bedragare, och att han, Henrik III hade visat en engels tålamod som ej låtit kasta ut honom genom fönstret. Återstod nu blott att skingra konungens tredje bekymmer, att trösta honom öfver hertigens af Anjou död. Detta var ett ingalunda lätt åliggande. Emellertid åtog sig Mauvepin äfven det. Konungen yttrade: — Och om min bror är död, hvem skall då efterträda mig? Mauvepin svarade: -— Först och främst är det ingalunda säkert... — Men mannen med masken ... har sagt det... — Han har kanhända ljugit... — Men om det verkligen förhölle sig som han sagt . hvem skulle då efterträda mig? Konungen framställde denna fråga med graflik stämma. Mauvepin svarade skrattande: — Åh! en konung om tretio år bör väl ej sörja för arfsföljden. — Men ... drottningen har inga barn... — Hon skall få. — Hvem kan säga det? utbrast Henrik suckande. — För öfrigt, återtog Mauvepin, är det bättre att regera utan thronarfvinge än att regera under fruktan för att en vacker dag bli dethroniserad. ( Forts.)