A ——— — 3 C Chicot hade försvunnit och Mauvepin gjorde inom sig itt lofte att ersätta hans plats hos konungen. Till att börja med hade Mauvepin antagit Chicots frispråkighet. Han hade skämtat med herr de Crillon i trots af hans grå här och hans rykte för ridderlig tapperhet; han hade tröstat konungen öfver hertigens af Anjou sannolika död, i det han talat med honom om ceremonierna vid hertisens likbegängelse. Slutligen hade Mauvepin haft den djerfheten att, i stället för att till häst åtfölja bärstolen, helt familiert slå sig ned i densamma vid konungens sida. Och konungen hade ej blifvit förargad häröfver. Konungen tänkte i sannig på helt andra saker än etiketten! Tre händelser upptogo uteslutande hans tankar. Först och främst hans egen och herr de Crillons drom; vidarn den maskerade mannens förutsägelse, och slutligen hans ende bror, hertigens af Anjou sannolika död. Men Mauvepin var en man med ressurser; han hade till en början skingrat konungens två första bekymmer; han hade citerat ett ordspråk som säger att allt hvad man drömmer är motsatsen till hvad som verkligen skall hända, och deraf dragit den slutsatsen att enligt konungens dröm skulle det bli herr de Guise, men ej konungen, som en vacker dag skulle bli munk. Vidare hade han solklart bevisat, att herr de Crillon vore en gammal narr som endast i en batalj dugde någonting till,