Göteborgsposten – 30 mars 1865, sida 1

— Ni också! dom Gregoire. — Utan tvifvel, fru hertiginna. Anna af Lothringen kunde ej återhålla ett småleende — Ni tänker på munken, är det icke så? — Alldeles. — Och ni frågar er hvilken roll jag ämnar låta honom spela? — Det är visst, sade dom Gregoire, att han börjar bli litet vriden. — Så mycket bättre! men han är det ännu icke nog; jag vill göra honom helt och hållet galen. — Hvad menar ni? frågade grefve Eric. — Enligt de befallningar jag utdelat och hvilka man i natt bort fullgöra, skall Jacquot hela dagen lefva i den tron att han är adelsman. — Godt! Än i afton då? — I afton skall han åter blifva munk. — Och i morgon? — I morgon skall man åter gifva honom hans värja och hans pagedrögt. — Men hvartill skall då allt detta tjena? frågade grefve Eric; jag måste erkänna att jag allt hittills lydt utan att förstå någonting. — Min kära grefve, sade hertiginnan, jag vill framställa en jemförelse för er; hör noga på. — Jag lyssnar, fru hertiginna. — Huru går man till väga när man vill göra en hund riktigt elak? — Först hungrar man ut honom.