Göteborgsposten – 29 mars 1865, sida 1

hos Jacguot, än att hans af naturen inbundna och slutna lynne nu var upprymdt och han blef helt meddelsam. Sedan Jacquot kommit till detta lyckliga sinnestillstånd och nu var fullkomligt öfvertygad om att han var adelsman, ville han erhålla några föriroenden rörande den qvinna som gjort honom vansinnig af kärlek. Vid de första orden han yttrade härom, blinkade AmsdGe med ögat och sade: — Qvinnorna göra inga andra tokiga än sådana min, som ej veta att göra sig älskade. — Hvad menar ni? frågade Jacquot. — Du är en obetydlig adelsman, är det icke så? — Jo, sade Jacquot. — Iertiginnan af Montpensier är en hög och mäktig prinsessa. — Ack! suckade Jacquot. — Det vill med andra ord säga att du befinner dig vid foten af stegen och hon deruppe. — Nåväl? — Nåväl! sade pagen Amådsee med ett fint smålcende, du har ej vetat att pinne för pinne klättra dig upp ända till den öfversta. — Skulle det vara möjligt? — Allt är möjligt i denun veriden ... Detta svar försatte munken Jaequot i ett djupt drömmeri, men han rycktes snart åter derur genom ankomsten af en ny personlighet. Denne var en man af omkring femtio års ålder, fet och frodig samt drypande af svett.