vara förödmjukande för hvarje tiinkande mans sjeltkänsla, pina hans samvete samt väcka sorg och medlidande hos honom ... Men Polen är fallet, och hvem vill påstå, att det någonsin åter skall resa sig? Huru en ärlig engelsman, som har sinne för sin värdighet, bör förhålla sig, kan ej längre vara tvilvelaktigt. Hvad fastlandets nationer än kunna få i sinnet att göra, måste vi undvika att åter upplifva nationalhatet mellan tvenne nationer, af hvilka den ena står så segerrik och mäktig, medan den andra är fullständigt kastad till marken. Vi ha derföre knappast tålamod att höra på mr Hennessy, då han uppmanar underhuset att visa sitt ogillande af czarens beteende, genom att inställa den årliga utbetalning, som står i förbindelse med det ryskholländska lånet. Times glömmer härvid att det är förnämligast England, som bidragit till att göra Ryssland segerrikt och mäktigt, ty om England ej rest sig deremot, skulle Krimkriget äfven kommit att omfatta Polen, och det är äfven fullt visst, att England bär största ansvaret för den olyckliga utgång den europeiska inblandningen under sista blodbadet i Polen erhöll. I motiveringen af sitt förslag framställde Hennessy en fråga, som säkerligen göres af många: Kan någon på fullt allvar tro att det nu verkligen lyckats Ryssland att lösa den polska frågan? Han tillade: Ryssland följer nu alldeles samma politik som 1831. Efter upprorets undertryckande det året hade lord Palmerston skildrat Rysslands beteende på ett sådant satt att denna nästan ord för ord passade in på de närvarande förhållandena. Hundratals familjer hade den ena veckan efter den andra förts till Siberien, och en hvar, som visat intresse för sitt fädernesland, hade straffats med konfiskering af sin förmögenhet. Kejsar Nicolaus hade tillochmed gått så långt att han låtit föra polska gossar till Ryssland, för att de skulle erhålla en rysk uppfostran och endast lära det ryska språket. Men hvad hade skett 1863? Dessa barn, hvilka under tiden blilvit män, hade, i trots af deras ryska uppfostran, genast anslutit sig till upproret. Häraf och af mycket annat borde Ryssland inhemta den lexa, att Polens tillintetgörelse är en omöjlighet. Den polska frågan berör ej allenast Englands ära och goda namn, utan Europas lugn. Efter allt hvad man vet om det polska folket och den allmänna meningen ej allenast i Europa utan i hela den civiliserade verlden, kan intet tvilvel råda om att ett oafhängigt Polen skall bli det första resultatet af ett omslag i Europas politiska ställning, och dithän kan det komma i hvad ögonblick gom helst, t. ex. genom ett krig mellan Ryssland och Österrike. Om man utginge från andra förutsättningar och tänkte sig att det komme will ett krig mellan Frankrike och Preussen, eller att ett krig, som ej inskränkte sig till Italien allena, utbröte mellan Österrike och Frankrike, såsom det förl. år visade sig, huru skulle det då se ut i Polen? Om den britiska regeringens hållning i danska frågan ledt till krig, hvilket en tid varit nära att hända, hvad skulle då följden häraf blifvit för Polen? Dess ställning är obestridligen sådan att ett stort europeiskt krig skall leda till dess befrielse. Polen tryckes visserligen till jorden af trenne stormakters förenade tyngd; men ett krig mellan de makter, som delat det, skulle otvifvelaktigt ha dess oberoende till följd. I underhuset ha lord Palmerston och i öfverhuset grefve Russell uttalat sig med största tillit till fredens bevarande mellan England och Amerika. I underhuset har lord Clarence Paget omnämnt en ny uppfinning i skeppsbyggeri, nemligen ett fartyg som på ett egendomligt sätt drifves fram genom vattnet, neml. genom en vattenmassa som medelst ett mycket kratugt vattenhjul midt i fartyget kastas ut genom böjda rör på sidorna. Vattnets reaktion mot rören framkallar således rörelsen. Om denna uppfinning lyckas, skall den bli af stor betydelse, emedan den gör det möjligt att vända fartyget rundt, utan att så till sägandes flytta det från stället, men det kan ännu ej uppgifvas, om den kommer att gifva en betydligare hastighet. Då detta fartyg — -Waterwitch — skall gå fram, vridas rören på sidorna så, att mynningarne vetta akterut; skall det backa, vridas rören åt motsatta sidan; skall fartyget vända rundt, vrides röret på den ena sidan mot fören och på den andra mot aktern. Under adressdebatten inom Frankrikes senat uttalade sig om Mexico bland andra äfven marskalk Forey, förut befälhafvare öfver de franska trupperna i Mexico. IIans ord i denna sak äro af en viss auktoritet och förtjena derföre att uppmärksammas. Han förklarade sig icke misströsta om Mexicos framtid. Landet hade varit mycket olyckligt och är snarare att beklaga än tadla. Man bör erinra sig, att det i ett halft sekel våndats under det borgerliga krigets fasor. Härpå uttalade marskalken sin harm öfver tidningarnes yttranden om händelserna i Mexico, isynnerhet mot ett rykte om att den i Oajaca kommenderande mexicanske generalen Porfirio Diaz blifvit på franske besålhafvarens ordre afrättad, hvilket man ansett strida mot krigsbruk. Diaz var icke general, sade han, och stod ej i spetsen för regelbundna trupper; han var hvarken mer eller mindre än en banlit, och hade han blifvit skjuten, så var det ärligt förtjent. Han hade gjort sig skyldig till alla uppänkliga skräckdåd, bl. a. hade han låtit rista upp underlifvet på hafvande qvinnor, låtit slita ut fostret och hängt det kring halsen på modren i ett streck, bildadt af inelfvorna. Marskalk Bazaine (n. v. franske besälh.) hade derföre endast gjort, hvad han, Focy, sjelf skulle ha gjort, om han behandlat Diaz som en röfvareanförare och ej som en soldat. — Hvad mexicanarne angår, äro de i grund och botten en apper och högsinnad nation, som brås på sina stamader, de stolta kastilianarne. Man kan derföre vänta ir ooat af dam 3 i.. nä