Göteborgsposten – 28 mars 1865, sida 2

tjog lothringska soldater, hvilka skola helsa er med ert verkliga namn. — Med namnet Amaury? — Utan trifvel, och hvilka sålunda skola bevisa er att ni drömt. Med dessa ord fattade musketören munken vid handen och förde honom uppför en trappa som ledde upp ifrån återsändsgränden. Mundra steg derifrån klappade han på porten till ett värdshus, detsamma hvarom han talat, hvilket hade till skylt: För den UIeliga Ligan. Fyra lothringska soldater spelade tärning derinne. — Se der är herr Amaury, sade en af dessa aftagande sin hatt. — God dag, herr Amaury, sade en af de andra spelarne, ni hade en nätt florshufva i går afton. — Jag? utbrast Jacquot. — Ja, min herre. —Huru vet ni det? — Ni gick ut härifrån sent på qvällen, och ni kunde knappt stå på benen. — Men ... det är .. omöjligt! Under det Jacquot yttrade dessa ord, uppfattade han en gest som musketören gjorde. Denne rörde nämligen med sin pekfinger på sin panna och blinkade med ögonen, liksom ville han säga: — Den stackars gossen, han är ännu alltjemt vansinnig!