drömma, sade Jacquot, som bemödade sig så någon klarhet i den mängd bizarra tankar som trängdes i hans hjerna. — Hvad är det då? — Att jag sista natten var i klostret, och att en page vid namn Amådeåe kom att uppsöka mig der. — Jag vet visserligen ej, sade musketören, om ni sista natten var i ett kloster, men hvad jag säkert vet är att pagen Amcedce ej kunnat gå dit för att söka upp er. — Och hvarföre? — Emedan han ej är i Paris. — Hvar är han då? — Han har varit i Nancy sedan fjorton dagar tillbaka och bör återkomma derifrån i dag eller i morgon. Jacquot fattade med båda händerna om sin panma och sökte öfvertyga sig att han drömde. — Se så! sade musketören, jag anar huru det är. Ert anfall af galenskap kom på er i går afton, och ni har lemnat vår nådiga herrskarinnas, hertiginnans af Montpensier hotoll för att löpa omkring i staden. Ni har gått in på något värdshus, der ni druckit för mycket; då ni gått ut derifrån har ni blifvit ännu mera hvimmelkantig af fria luftens inverkan och slutligen lagt er att sofva här, hvarest jag fann er då jag händelsevis gick förbi. — Men jag var med pagen Amedee. — Jag försäkrar er att han ej är i Paris. — Men ändock . — Vänta, sade musketören, kom med mig, jag skall föra er till ett värdshus, hvarest ni skall finna ett helt