Göteborgsposten – 28 mars 1865, sida 2

Fotstegen af en häst hördes nu utifrån gatan och stannade framför porten till värdshuset. På samma gång uttalades ett: hör hit någon! i befallande ton, och snart derefter inträdde en kavaljer i värdshuset. Jacquot stod orörlig af häpnad. Kavaljeren var betäckt af dam och syntes ha gjort en lång resa. Jacquot igenkände pagen Amådee. XI. — Åh! se Amaury, utropade pagen i det han gick emot Jacquot. Han tog honom i famn, kysste honom ömt på båda kinderna och sade: — Min Gud! hvad det är länge sedan vi sågo hvarandra! — Huru! utropade Jacquot som envist fasthöll sina ider, sågo vi icke hvarandra sistlidne natt? Pagen Amedee antog ett förvånadt utseende. — Det der har du drömt, sade han. — Emellertid ... — Sistliden natt var jag i Chäteau-Thierry. Ser du ej att jag kommer från en resa? — Allt det der är löjligt, mumlade Jacquot. Jag kan dock ej ha drömt att jag var munk. (Forts.)