— IILilken underlig dröm jag haft! Jag stackars almosesamlare har tyckt mig förbytt till adelsman med plym i mössan, mantel öfver axlarne och värja vid sidan. IIans dröm räckte i flera timmar. Efter denna tid kände han en stark skakning och vaknade. Dagen började randas, de närliggande hustaken förgylldes af morgonrodnaden. Jacquot reste sig upp och befann sig ansigte mot ansigte med en musketör. Denne sade leende under det Jacquot gnuggade sig i ögonen: — Ni sofver godt i sria luften, herr Amaury. — Amaury! utropade Jacquot. — Ja, jag bedrager mig icke, det är verkligen pagen Amaury, fortfor musketören. Jacquot kastade först en blick på musketören, sedan på sig sjelf och fick då se att han var kläåd i sammetsjacka och hade värja vid sidan. — Ah! utropade han, är jag munk eller page? Hor jag mitt förnuft i behåll, eller är jag tokig? Musketören svarade: — Jag vet ej om ni ännu är tokig, bert Amaury, men helt säkert hor ni varit det. — Har jag varit tokig, jag? — Så att ni bort bindas. Jacquot gjorde stora ögon. — Men säg mig då ändtligen hur det förhåller sig,