interpellation har lord Palmerston svarat, att för närvarande intet tvångsarbete existerar vid Suezkanalen. I underhuset har Canada-frågan varit före, och dermed äfven frågan om ett eventuelt krig med Nordamerika. Fitzgerald klandrade regeringen, derföre att hon ingenting gjort, för att satta Canada i försvarstillstånd, fastän hon sett amerikanarne ifrigt rusta sig på denna kant. Forster trodde stora utgifter förenade med ett sådant försvar och ansåg bäst, att Canada försvarade sig sjelft, om för öfrigt fruktan för fientligheter af Förenta Staterna icke vore, hvilket han dock trodde, alldeles onödig. Cardwell förklarade förhållandet mellan Er land och Förenta Staterna fortfarande vara vänskapligt. Men derpå kunde England ej lita, utan blott på sin egen kraft. Regeringen var besluten, att bidraga sitt till Canadas försvar, men enligt hans asigt borde detta dock väsendtligen söka sitt försvar i sina innevånares mod och energi. Disraeli trodde ej på någon ögonblicklig fara för kollision mellan England och Amerika. Han beklagade dock, att regeringen icke förut bättre sörjt för koloniens försvar. Robert Cecil ansåg denna debatt skadlig och stridande mot Englands intressen samt dess tvetydighet mera förklenande för Englands ära, än något annat. Bright ansåg frågan vigtig. England är ej tillräckligt starkt, att kunna med framgång försvara Canada mot Förenta Staterna. Trodde dessa ej skola angripa Canada. I England vill ingen krig med Amerika, i detta senare är stämningen mot England åter vänligare. Och hvarifrån skulle då kriget komma! Englands oro var dock naturlig, ty det hade handlat orätt mot Amerika, der stämningen varit upphetsad, men till krigsbeslut är steget långt. Krigspartiet i Amerika utgjordes af irländare, och detta är maktlost(2). Befolkningarne i Amerika och England böra lefva i fred. Palmerston ansåg majoriteten i Amerika hysa en välvillig stämning mot England, om man än på vissa håll vore upphetsad, och trodde denna efter krigets slut skola segra öfver upphetsningen. England bör dock sätta sina amerikanska kolonier i försvarstillstånd, fastän förhållandet mellan de båda länderna s. n. är fullt vänskapligt. senare Post. I den slesvigholsteinska frågan meddelar -Moniteur att Österrike i sitt svar till Preussen förkastar dettas program såsom otörenligt med Förbundets intressen, men likvill icke atvisar samtliga punkterna. Österrike vill neml. samtycka till att hertigdömena inträda i den tyska tullföreningen, att den påtänkta kanalen mellan Nordoch Östersjön bringas till utförande, att maritima etablissementer upprättas i Kiel och att Rendsborg som förbundstästning hålles besatt af preussiska trupper. I hertigdömet Slesvig fortsättas arresteringarne i stor skala, med anledning at innevånarnes undertecknande af den förut omnämnda adressen till kejsar Napoleon, hvari I de begära tillgodoseende af folkets egna önskningar. Arresteringar göras isynnerhet i Flensborg och trakten deromkring. Detta förhållande skall slutligen ha väckt Frankrikes uppmärksamhet, och det säges att utrikesministern tänker begära upplysningar i Wien och Berlin och, om skäl dertill finnes, äfven förklaringar om det verkliga innehållet och den sanna betydelsen af den af civilkommissarierna med anledning af adressen utfärdade kungörelse. Preussiska regeringen har tellåtit!) hertigdömenas innevånare att frivilligt ingå i preussiska armöen, utan att ha förvärfvat sig preussisk borgarerätt. Denna ettillåtelse? är detsamma som att faktiskt indraga de slesvigholsteinska värnepligtiga inom preussiska ar måen. Steget var, minst sagdt, oförskämdt gentemot Österrike, som ock protesterat deremot, med hvad effekv skall framtiden visa. Preussens regering har nu genom krigsministern v. Roon öppet hotat deputerade kammaren med upplösning, om den ej antager regeringens förslag ang. armåens omorgani sation. Englands underhus har beviljat regeringens förslag om befästandet af Quebec i Canada, med 275 röster mot 40. Konungen at Belgien har på besök anländt till London. I underhuset har Hennesy föreslagit, att sEngland skulle förklara Rysslands traktatsenliga rättigheter till Polen upphörda och derföre neka sin andel i betalningen af det rysknollåndska lånet. Lord Palmerston svarade, Jatt underhuset ej hade rätt att afsluta eller upphåfva traktater. Det skulle dessutom enl. hans äsigt vara ovärdigt, om England nu vägrade erkänna ett lån, hvilket alldeles icke hade med polackarnes behandling att göra. Förslaget återtogs. I Grekland råder stor rörelse. Nya kabinettsförändringar väntas och i Athen betaras med anledning deraf oroligheter. Starka patruller genomtåga gatorna och militären är konsignerad inom kasernerna. I provinserna råder dock lugn. Den unge konung Georg har fått sina vingar brända vid kärlekens fackla. När man är ung som han, låter man ej gerna politiken bemästra kärleken, om man kan slippa — och konung Georg är ju Greklands basilevs! Han har förälskat sig i sin hosmarskalk Soutzos sköna brorsdotter och tänker inom kort deklasin trolofning med den under ögonen. TT). 7 24 hanna an