Göteborgsposten – 27 mars 1865, sida 1

tio öre pr Svensk kanna, motsvarande per hectolitre, ren alkohol af hundra procents styrka, hvilken särlare skall minskas med en hundradedel! för hvarje procent hvarmed bränvinet, afprosfvadt vid lemton graders värme med Gay-Lussacs alkoholometer, befinnes understiga hundra procents styrkuBränvin af nämnda slag, på buteljer eller krus, skull, utan afseende a alkolbalten, vid införseln till Sverige beskattas såsom ren alkohol. För att styrka att bränvinet är af vindrufvor och Frankrike tillverkadt, bör importören för den Svenska tullkammaren förete antingen en officiel förklaring, algitven inför embetsmyndighet å tillverkningsorten eller ock ett af förestandaren för tullkammaren i exportorten eller af de Förenade Rikenas konsul eller vice-konsul i den hamn, der inlastningen sker, utgifvet intyg. Dessa konsuler eller vice-konsuler skola utan ersättning bestyrka lokal-myndigheternas underskrifter. Bränvin och sprit af hvad slag som helst, pa tat, rumm och arrak likväl undantagua, må, då varan fran Frankrike inkommer till Norge, dit införas emot erläggande af den afgift som tör ullverkningen al inhemskt bränvin är eller kan varda bestämd. Dock skall denna afgift ökas med en surtaxe at femton franes per hectolitre, motsvarande två skilling per Norskt skålpund, ren alkohol af hundra procents styrka, hvilken surtaxe skall minskas med en hundradedel för hvarje procent, hvarmed bränvinet, afprofvadt vid femton graders värme med Gay-Lussacs alkoholometer, befinnes understiga hundra procents styrka. Bränvin pa buteljer eller krus och likorer skola utan afseende a alkobolhalten vid införseln till Norge beskattas såsom ren alkohol. Artikel 5. Sverige och Norge förbinda sig att, från och med den 1 Januari 1856, icke palägga raffineradt socker, vid intörsel till de Förenade Kikena, en tullafgilt, som med mera än femtio procent ölverstiger medelbeloppet af den tulla gilt, som i hvardera staten är stadgad lör intörseln af råsocker. Artikel 9. Guldsmedsoch juvelerare-arbeten af guld, sillver, platina eller andra metaller, hvilka införas från någutdera af de respektiva länderna, skola i det andra vara underkastade de kontroll-bestämmelser, som äro stadgade lör dylika artiklar af inhemsk tillverkning, och vm så erfordras, efter samma grunder som med afseende på dessa senare äro gällande, beläggas med stämplingsoch kontrollafgilter. Artikel 10. De höga kontraherande makterna tillförsäkra hvarandra ömsesidigt summa behandling som ullkommer den mest gynnade nation, i allt hvad införsel, utförsel och transitoförsändning angår. Hvardera makten förbinder sig att låta den andra komma i åtnjutande al hvarje förmån, privilegium eller nedsättning i tulltarifferne vid införseln eller utförseln af i denna Traktat omformälda eller icke omförmälda artiklar, som den kan komma att medgifva en tredje makt. De höga kontraherando makterna förbinda sig dessutom att icke, den ena i afseende a den andra, bestämma någon afgift eller något införselseller utförsels-lörbud, som icke på samma gång kommer att ullämpas på öfriga nationer. Artikel II. Varor, som icke äro i Sverige eller Norge producerade, och som införas från de Förenade Rikena till Frankrike, sjöledes, under nagondera af de kontraherande makternas flaggor, skola icke underkastas en högre surtaxe än den hvarmed varor, intörda till Frankrike, under Fransk tlagga, från annat land än det hvarifrån de förskrifva sig, äro belagda eller kunna komma att beläggas. Dock skall för kaffe surtaxen icke öfverstiga fem sranes per hundra kilogram, tillaggsasgitterna deruti inbegripna. Artikel 12. I fråga om märken eller etiketter på varor eller dess omslag, mönsteroch fabrikseller handels-stämplar, skola hvardera al de respektiva staternas undersåter i den andra staten åtnjuta samma skydd som landets egua invånare. Atal skall icke kunna anställas för begagnande i det ena landet af det andra landets sabriksstämplar i det fall, att tillkomsten af dessa stämplar i det land, der varorna tillverkas, förskrifva sig från en äldre. tid, än den då rättigheten atv begagna samma stämplar behörigen vunnits inom det land dit varorna införas. Artikel 13. Denna Traktats bestämmelser ega sillämpning på Algeriet, såväl i fråga om utlörseln af varor från denna besittning, som i afseende å insorseln dit af varor från de Förenade Rikena. Natureller industrialster från någondera af de höga kontraherande makternas land skola vid införsel till den andra maktens kolonier åtnjuta alla de fördelar och förmaner, som nu äro eller framdeles kunna blifva beviljade der mest gynnade nations lika beskaffade produkter. Arlikel 14. För de införselasgift underkastade varor, hvilka begagnas såsom prof, och som införas till Sverige eller Norge af reseagenter för Franska handelshus, eller till Frankrike af reseagenter för handelshus i de Förenade Rikena, skola, å ömse sidor, efter det de formaliteter vid tullbehandlingen, som äro nödvändiga för att försäkra sig om varornas återutförsel eller uppläggande på nederlag blifvit iakttagna, tullafgisterna, som böra deponeras vid dessa varors införsel, återställas. Dessa formaliteter skola bestämmas genom omsesidigt aftal mellan de kontraherande makterna. Artikel 15. Franska fabriksidkare och handlande, eller deras reseagenter, hvilka i någon af dessa egenskaper blifvit vederbörligen bemyndigade i Frankrike, och som resa i Sverige eller Norge, skola der ega att göra uppköp för sin industris behof och att emottaga beställning r, med eller utan prof, men icke att till försäljning kringföra varor. Detsamma skall i Frankrike gälla i afseende å de Förenade Rikenas fabriksidkare eller handlande och deras reseagenter. Så länge den Svenska lagstiftningen pålägger utländska reseagenter en särskild bevillningsafgitt, skall en afgift till lika belopp kunna i Frankrike affordras Svenska reseagenter. Artikel 16. Denna Traktat skall, i sin helhet, underställas national-representationernas i Sverige och Norge godkännande; men de bestämmelser den innehåller skola, äfven dessförinnan tillämpas inom den uti Art. 18 bestämda tid. Artikel 17. Denna Traktat skall ega gällande kraft under Tolf år, räknade från och med den dag då ratifikationerna utvexlus. I den händelse att icke någondera af de båda höga kontraherande makterna tolf månader före slutet af denna tidrymd, tillkännagifvit sin afsigt att låta Traktaten till kraft och verkan upphöra, skall den lända till efterrättelse intill dess att ett år förflutit ifrån den dag då den ena eller den andra af de höga kontraherande makterna upbsåger densamma. De höga kontraherande makterna förbehålla sig rättighet att, efter gemensamt aftal, i denna Traktat och i de vid densamma fogade taritffer införa alla säi dana ändringar, som icke strida emot Traktatens andr