Göteborgsposten – 24 mars 1865, sida 2

kättegaångsoch Polissaker. Poliskammareu. För någon tid sedan ingick till härvarande poliskammare en underrättelse från Engelholm att ätskilliga klädespersedlar blifvit bortstulna från en derstädes boende person. Man egde grundade anledningar att för denna stöld misstänka en dansk snickeriarbetare, hvilken man trodde ha begifvit sig hit till staden, och hvars signalement derför hitsändes jemte begäran om hans häktande. För par dagar sedan lyckades också verkligen polisen att gripa en person, som motsvarade det uppgifna signalementet och uppgaf sig vara snickeriarbetaren Julius Christoffer Nielsen från Köpenhamn. I går förhörd inför poliskammaren, erkände Nielsen stölden och afgaf om förloppet dervid följande berättelse. Han hade gått upp till en snickare i Engelholm för att söka arbete. IIos denne fick han ligga öfver natten. Denna gästfrihet vedergällde han med att tidigt på morgonen, under det hans intet ondt anande värd ännu sof godt på sitt öra, lägga beslag på de kläder denne aflagt då han gick till sängs samt med detta byte begifva sig i väg. Större delen at dessa kläder har N. asyttrat under vägen hit, som han tillryggalagt gående. N. skulle öfverlemnas till konungens befallningshafvande, för att genom dess försorg återföras till Engelholm för ransaknings undergående derstädes. — Stadstjenaren B. Hansson hade i polisen anmält att han d. 1 d:s blifvit bestulen på åtskilliga lifsmedel, nemligen 25 st. korfvar, 2 lKL. fläsk och ett stycke kött, hvilka förvarats i ett lusthus i hans trädgård. Derjemte hade en på samma ställe förvarad större flagga blifvit honom frånstulen. Misstankarne för denna stöld föllo på förre artilleristen Anders Henriksson Lind, hvilken af H. förut användts till arbete i trädgården. Vid anställd visi tation i Linds bostad anträffades också ganska riktig åtskilliga korfvar och några stycken kött och skinka, hvilka då de uppvisades för dem som förut haft de stulna lissmedlen under sin vård, bestämdt igenkändes såsom tillhörande dessa. Vid polisförhöret i går uppdukade Lind den vanliga historien: att han köpt matvarorna på torget af en obekant person. En hustru från landet trodde han det var, men kunde ej lemna någon vidare beskrifning på henne. Lind är förut straffad för första resan stöld. Målet remmitterades till rådhusrätten och L. införpassades till cellfängelset. — En person, som man, att döma af den raka hållningen, väl såg hade tjenat K. M:t och kronan i egenskap af krigare, och hvilken, enligt hvad vissa tecken i hans fysioguomi tillkännagåfvo, äfven helt visst länge tjenstgjort under ett annat banår, nemligen Bacchi, stod för några dagar sedan i poliskammaren, tilltalad för att ha öfverfallit och slagit en skomakare. — Har du slagit käranden? sporde polismästaren. — Ja bevars, nog slog jag till en örfil alltid, genmälde svaranden och rätade belåtet på sig. — Men hvad var orsaken dertill? Icke flyger du vå den förste bäste du råkar och ger honom stryk. Något skäl måste du således haft. — Ja ha, svarade den tilltalade mystiskt, i det han sänkte rösten, se det är visserligen obevisligt, men nog hade jag skäl alltid. . . — Nå, hvad var det då? — Ja som sagdt, något bevis hm jag ej derpå. Vi suto inne på en krog och så... men det kan jag icke med säkerhet påstå... — Hade han kanske tagit något ifrån dig? sporde polissmästaren, som anade hvart den gamle knekten syftade. — Joho men .. Jag hade allt åmistat min lomma, Nå det var då icke mer än 88!, öre. Flere af dem som voro inne sade också att de trodde det var han som tagit dem. Men jag kan icke bevisa det. — Hade han sett att du hade pengar? — Jajamen, han satt sjelf jemte mig och räknade penningarne. Han var sedermera lörsvunnen. .. — Och med detsamma försvunno äfven penningarne? — Jaha. En stund senare återkom han... — Oeh då gaf du honom. ..? — Då trakterade jag honom med en vante, en redig svensk, förklarade f. d. artilleristen med stor belåtenhet. — Medgaf han att han tagit pengarne. — Nej, han nekade. Örfilen gjorde honom icke det minsta öppenhjertig. — Han har nu emellertid icke infunnit sig till förhöret. Kanske du slog till honom så härdt att I ban ej orkar gå hit idag ?