Göteborgsposten – 23 mars 1865, sida 3

llandels-underrättelser. I London och Paris fortsar diskontot att hålla sig lågt; prima papper diskonteras till 3) a 4 proc. och penningförhållandena synas sålunda vara upprättningarne. Dessa tyckas detta muntrande för få oaktadt icke rätt trifvas på nämnde stora börser. I London tryckes man af fruktan för ett krig med Nordamerika. Möjligheten af att de konfedererade Staterna kunna komma att duka under vid den snart förestående stora sammanstötningeu mellan de stridande partiernas hulvudarmåer, tynger på allas sinnen, Ett krig mellan England och Nordamerikanska Förenta Staterna skulle framkalla så stora omhvälfningar i alla handelsforhällanden, att den nuvaraude generationen icke upplefvat sådana, och endast möjligheten häraf är tillräcklig att hämma spekulationslusten i många riktningar. Den engelska penningmarknaden lider också under följderna af den senare tidens ovanligt omfattande spekulationslust, som isynnerhet visade sig i bildandet af talrika nya finansiela, merkantila och industriela aktie-sällskaper, hvilkas verksumhet sträcker sig öfver alla länder, och för hvilka kapitalerna nu efterhand indragas. I Paris göra andra orsaker till overksamhet sig gällande. Det har länge cirkulerat oroande rykten om att Crådit Mobilier under sista alfärsåret haft mycken otur och att utdelningen denua gång kommer att bli mycket låg, och när man känner den roll, som detta sällskap med sina mångfaldiga utgreningar utöfver på alla franska värdepapper, är ensamt denna fruktan tillräcklig att förklara börsens flauhet. Andra momenter tillkomma dessutom. Börsen sörjer de Morny. Den aflidne statsmannen hörde väl icke till de dagliga Försbesökande, men var dock intresserad i en mängd börsaslärer och ännu kort före sin död deltog han med några af börsens matadorer i en förlust på 18 u 20 mill. fres, i anledning af en stö re spekulation för hvilken Credit Mobilier stod i spetsen. Denna förlust intresserar dock endast indirekte börsen, men destomera har den blifvit påverkad af de Mornys död. Vid detta dödsfall erinrades börsen på det eftertryckligaste om den inre svagheten al den stutsbyggnad som den varit med om att upprosa. Bland kejsarens närmaste omgisning ansågs de Morny vara en af de få, som i händelse af kejsarens död skulle vara istånd till att utveckla den energi som i ett sådant kritiskt ögonblick skall behöfvas för att upprätthålla kejsardömet. Tanken på dettaskejsardomets svaga grundval var det första som framställde sig för börsmännen i anledning af de Mornys död; 3 procents-räntorna sjönko och alla omsätiningar afstannade. För att ytterligare nedtrycka stämningen föreföll samtidigt i Senaten en händelse som gaf allas tankar ord. Vid adressdebatten utlät sig neml, den excentriske marquis de Boissy på sitt vanliga något breda maner om vigten af kejsarens lif, Hans ord voro: Ah, dans quel gdchtis nous nous trouverions si VEmpereur venait å mourir, hvilket på populär svenska ungefärligen kan ösversättas med: 4J0 nu skulle vi stanna vackert i stöpet om kejsaren gick ista och dog! Dessa ord blefvo naturligtvis icke utan gendrilvande; marskalk Magnan, den verksaume