Göteborgsposten – 23 mars 1865, sida 3

ja Äfven har utkommit, förutom ett oändligt lik ntal böcker, broschyrer och tidningsartiklar m Corsar, ett Album de la vie de Cusar-, tgifvet af grundläggaren af.Petit Journalch hvilket skall komma att innehålla mer än 50 illustrationer. Felicien Davidis nyaste verk Le Saphir ar uppförts på opgra Comique, men endast önt ljumt bifall. samma scen skall under ästa vinter uppföras en ny opera af Auber ned text af Sardon. Af Guizobs memoirer har åter ett nytt and utkommit. Ett qvickhufvud yttrar derm: ga commenec par Jo et ga finit par Moi!. Författaren medgifver i memoirerna icke, tt han någonsin misstagit sig. Den forne ninistern anser sig för ofelbar. Men den allnänna meningen ger ej gerna den rätt, som udrig haft orätt, och Guizors memoirer röna lerför ringa efterfrågan. Man talar i Paris mycket om en naturkaldinna, som dykt upp i Lisieux och heter Rosa Harel. Hon var förr väfverska; men left sjuk, måste uppge yrket och är nu kocerska. Det låter visserligen temligen prosaiskt, men det vill synas som att kokkonsten passar mycket väl tillsammans med skaldekonsten; ty Rosa Harel kokar och dikjar omvexlande och skall ej vara hugad att emna sitt säkra bröd och uteslutande egna sig it poesien. Så fort hon uträttat sina sysslor köket, stiger hon upp på parnassen, och sedan hon släckt sin poetiska törst vid den kastaliska källan, vänder hon åter tillbaka till sina kastruller. Så lemnar hon exemplet af on skaldinna, hvilken med lika loflig ifver vårdar sig om såväl poesiens som kökshärdens eld. Ett af hennes poemer, Lalouette aux bläs (det låter alldeles som namnet på en maträtt), Lärkan i Kornet, har redan uppleft sin andra upplaga. Rosa Harel har genom läsningen af Telemaque inspirerats till egna poetiska försök. I Blois har en grefvinna de Raba aflidit, 109 år gammal. Prins Napoleon, som för någon tid sedan lät invälja sig som hederspresident i philotekniska sällskapet, har i ett bref till detta, som vill arbeta för den allmänna undervisningens utbredning, uttalat sina sympatier för dess syftemål och verksamhet, som han lofvar sig skola på allt sätt understödja och befrämja. I England börjar opinionen alltmera uppröras i anledning af de faror, som hota från Amerika, der Nordstaternas segrar bebåda en sannolik snar fred, hvarpå fiendtliga steg mot England väntas af dettas befolkning. Times har meddelat flera på hvarandra följande artiklar, i hvilka bladet anser ett krig med de amerikanska nordstaterna som en nära möjlighet. Det fäster uppmärksamheten dervid, att man i Nordamerika gör åtskilliga fordringar hos England gällande, och att ett afslag derpå — om deras antagande kan det ei vara fråga — högst sannolikt skall beledsagas af ett infall i Canada, hvilket man skall vilja taga i beslag som pant för nämnde fordringar. -Times anser det visserligen sannolikt, att Förenta Staterna icke skola genast angripa de, engelska kolonierna, då de underkufvat Sydstaterna eller slutat fred med dem, utan först hemta andan litet, emedan både deras finanser och deras soldater kunna behöfva hvila; men frågan är, om England skall sitta med händerna i kors och vänta på ett sådant angrepp eller komma dem i förväg med att börja ett krig. För oss, säger Times, skulle det vara olägligt, kostsamt och opassande, om vi skulle låta svärdet hänga öfver våra hufvuden och vänta, tills amerikanarne finna ögonblicket gynnsamt. Det är våra statsmäns sak att tillse, det man icke bereder oss en sådan öfverraskning. Times framhåller till sist kraftigt omöjligheten uf att det närvarande tillståndet skall kunna länge upprätthållas; ty den ovisshet, som hvilar öfver framtiden, skadar i hög grad landets materiella intressen och väcker örverdrifna föreställningar om de faror, som hota England, och de rädda före gyckla sig de förtärligaste följder för England af en brytning med Amerika. Inom engelska underhuset har Layard, understatssekreteraro i utrikesministeriet, besvarat en interpellation af Bright dermed, att den engelska regeringen har många fordringar att göra gällande hos Förenta Staterna tillfölje af händelser som timat under kriget och att dylika fordringar redan vid flera tillfällen väckts. Layard lemnade ej närmare upplysningar; men man finner redan häraf, att England har kontrafordringar hos Förenta Staterna till hands. — Men utsigterna till en eventuel brytning mellan England och Amerika äro at så stora och vidt utseende följder, att man väl kan häpna dervid och med skäl följa den stigande utvecklingen med mer än vanligt intresse och uppmärksamhet, isynnerhet som äfven Frankrike ej gerna kan undgå att deri indragas genom den ställning det innehar i Mexico. Men å andra sidan hotas England äfven på ett annat håll, nemligen i Asien, der Ryssland vvoker det allt närmare Den ungerske In — — —