Göteborgsposten – 23 mars 1865, sida 2

Spåmannen vände om sitt trollspö, gjorde ånyo några hemlighetsfulla tecken med detsamma, och allt var åter höljdt i mörker. —— 1 Ruset i förening med den hänförande syn som nyss uppenbarat sig för munkens ögon och så hastigt försvunnit verkade för starkt på hans nerver; han nedföll på golfvet i salen och förlorade medvetandet. När Jacquot återkom till sig sjelf, uppgaf han ett rop af sorg. Hans präktiga kläder hade ånyo lemnat plats för hans munkkåpa och han låg på sin tarfliga tältsäng i den klostercell han förut innehaft. — Skulle jag då ha drömt? frågade han sig förvirrad.