Göteborgsposten – 23 mars 1865, sida 2

AiAii 6— IIvilket brott hade han då begått? IIade man utsärdat en bannlysningsbulla emot honom? Men under det han forskade efter orsaken till den allmänna afsky han tycktes ingifva, framträdde en person med ett högst allvarsamt utscende. Denne person var ingen annan än brodern censorn, corregidoren, det vill säga den munk åt hvilken den klosterliga polisuppsigten var anförtrodd. Vid hans åsyn började Jacquot att darra i alla leder, och en obestämd farhåga kom öfver honom. Corregidoren gick emot honom med rynkade ögonbryn och sade: — Min broder, ni har brutit i era pligter. — Jag? utbrast Jacquot förskräckt. — Och ni skall bli straffad. Vår vördnadsvärde abbot, dom Gregoires vilja är att ni under en månads tid hålles inspärrad vid vatten och bröd i klostrets fängelse. — Men hvilket brott har jag då begatt? frågade munken. — Dessutom, fortfor corregidoren, skall ni agas hvarje morgon och afton. — Heliga jungfru! utropade den stackars munken, har jag då syndat så mycket, att man kan straffa mig så grymt? — Ni har syndat, min broder. — Men hvari består då min synd? — Ni har varit berusad. Munken Jacquot suckade, men han kunde ej afhålla