Göteborgsposten – 23 mars 1865, sida 1

Jacquot tog med båda händerna om sin panna, liksom för att sammanhålla de oordnade tankar som dvaldes deri. — Men hvem är denna qvinna? frågade han slutligen, i det hans röst darrade af rörelse. — Du vill se henne? sade spåmannen. Nåväl! jag kan framkalla hennes bild. — Hennes bild? utbrast munken förvånad. — Ja, ty hon är ännu långt härifrån ..och du får ej se henne i verkligheten så snart. — Men genom hvilket magiskt medel .. eller trolleri ... stammade Jacquot, skall ni kunna visa mig denna qvinna? Spåmannen gjorde ett tecken åt de två pagerna. Dessa gingo ut, och Jacquot befann sig ensam med den som förutsagt honom hans framtid. Den senare beskref med sitt trollspö några magiska cirklar i luften, uttalade några hemlighetsfulla ord, och inom ett ögonblick var den sal hvari de befunno sig försänkt i mörker. Detta mörker var så djupt, att det ej tillät munken, som blifvit helt darrande, att ens urskilja spåmannens gestalt. — Gif akt, sade då denne, gif akt, Jacquot ... kanhända gör du orätt i att söka genomtränga hvad framtiden bär i sitt sköte? — Hvarföre skulle jag då göra orätt häri? frågade munken. — Emedan den qvinna jag nu vill visa dig är skön. — Ni har redan sagt mig det.