Göteborgsposten – 22 mars 1865, sida 3

(Insändt och helaldly Audiatur ot altera pars! Far man billigtvis medge att Goteborgs innevanare framför andra i rikets ståder, ifra för allman upplysnings spridande, framatstrafvande, nyttiga reformer och ställets försköning, så får man dock medgifva att understundom ett och annat steg tages, som, huru god afsigten än må vara, dels icke leder till ändamålet, dels får en helt annan riktning, än som asystats. Sådant synes atminstone förhållandet vara med det projekt, som i Handelsoch Sjöfarts-Tidn. af d. II sistl. Mars är framstålldt, i förening med orsaken till den stigande pauperismen, och hvilket projekt skulle åsyfta en reform af traktörsoch krogrörelsen i staden. Såsom kristen, som tänkande menniska, som samhällsmedlem, vare det långt ifrån någon att taga kroglefnaden i försvar, och ej hvar och en i sin stad, i högsta grad, verka allt för att hämma dryekenskapens förhärjunde, förslappande och brottfödaude syndaflod; men vi må dock akta oss, att taga sak på bak och ej för lätt lyssna till väl klingande fraser, som endast smeka örat, men i sjelfva verket äro endast fragesatser, när de underkastas behöflig eftertanka. IIvem torde väl kunna öfverbevisa rikets vällofl. ständer, att de icke användt hittills möjligaste medel till dryckenskapens hämmande, då de fördyrat varan och försvårat dess förut lätta tillgång. Nu frågas: ernås genom det ifrågasatta bolagets verksamhet ens någondera delen, i högre mån än efter hittills gällande föreskrifter. Insändaren måste för sin del härtill svara nej! Så länge varan får existera och får köpas, sannas språket: Der åtelen är, dit sörsamlar sig ock örnarne. Motionären, törordande förslaget, aberopar större sanitet. Den för hvarje menniskas existens nödvändiga qvantitet af luft, med dess syrehalt, är allmänt bekant, hvarföre skulle det då salla någon in att att antaga, det några stora rymliga lokaler, som äro öfverfyllda al menniskor, vore sundare än 40 mindre dylika, hvarpå hittills kunderna varit delade. Skulle vidare, efter uppgift, varans utlemnande ske utan afseende på någon vinning, skulle den ju kunna säljas billigare och tillgången således blifva lättare, i rak strid med nya författningars ändamal. Ar meningen att blott sälja halfkannsvis, så skulle sådant endast leda till att framkalla flera sadana handelskompanier, som samla sig i närheten af Fisktorget och flera andra minuteringsställen, hvarifrån de för billigare pris än på krogen erhalla större portioner, hvilka de sjelfva eller i bjudet sällskap genast använda, görande portgangar, torg och gränder till provisionella krogar, hvilka ej, såsom de legitimerade, stå under någon slags kontroll eller ansvar för redan öfverlastades öfverbeskänkning o. 8. v. Hvad ater förhindrandet af pants lemuande eller utborgandet af varor beträffar, hvilket genom detta bolag skulle åstadkommas, är detta långt ifrån konstateradt; ty icke kunna bolagets egare fullt ansvara för eller vaka öfver utskänkningsställenas innehafvares rättrådighet i sådant fall. Om än husbonden vill och befaller sina underhafvande det rätta och sauna, göra de också alltid detsamma? — låt erfarenheten tala. Är traktörens eller krögarens yrke, lofligt och skattlagdt såväl som andras, må det väl vara honom, såväl som hvarje annan säljare fritt, om han vill, utborga något eller ej. Vinningslystnaden lockar dessutom under så många former, och nekar krögaren den törstige ate få lemna pant, sa finnes ännu alltid i lifvet någon Borgenström (hjelpsam i åminnelse), som dyrkar fria räntans fördelar, hans hjelp förutan. — Då detta bolag skulle stå tillsammans med pauperismens hämmande, är äfven en annan sida af saken märklig. Projektet rörer sig kring 40 utskänkningsställens indragning. 40 familjer skulle följaktligen ha utsigt till att kunna mista sin näring. Ponera att hvarje bestod al 8 a 10 personer, uppstode hära! 3 a 400 personer, som blefvo lidande af en sådan atgård. Är det att hindra pauperismen?! Vunnes det stora och vackra åberopade ändamålet, då kunde detta väl ursäktas, men i motsatt fall framstode kristendomen med sin lärdom: Latt den som fråntager sin nästa hans bergning, han dräper honomX, Iu slutsats, minst sagdt, grym. Bolaget lofvar slutligen stränga kontroller. nnas ej sädana förut i kongl. förordningen, och blifva de strängare än denna stadgar, månne de ej med detsamma blefve olagliga? Ins. som redan varit vidlyftigare än han från börfan ämnat, har härmed icke haft för afsigt att gynna eller klandra på någondera sidan, utan blott delgifva några tankar, som kanske till stor del äro felaktiga, men kunna desamma dock kanske leda till någon närmare diskussion af saken när den en gång förekommer hos vällofl. magistraten, hvilken visserligen, ins:s fingervisning förutan, alltid visat prof på sakkännedom, humanitet och noggrann pröfning. för att göra så många som möjligt af samhället lyckliga och nöjda. Opartisk.