Göteborgsposten – 22 mars 1865, sida 1

Han började slutligen tro att man glömt bort honom, när omsider hans hemlighetsfulle ledsagare åter syntes. Denne åtföljdes nu af två unga pager, klädda i skarlakansrödt siden, och hvilkas rika guldbroderade mantlar gjorde ett sådant intryck på den stackars munken, att han nästan kom att blygas för sin tarfliga yllekapa. De två pagerna, som förmodligen voro på förhand instruerade, helsade honom artigt. — Min broder, sade den okände i det han visade på pagerna, dessa två skola hålla dig sällskap. — Halla mig sällskap? ... stammade munken i det han ömsom betraktade grefve Eric de Crävecocur och ömsom de två pagerna. — Utan tvifvel, ty nu skall du gå att dinera, min vän. Följ dem; de skola försöka komma dig att glömma dina missöden vid Saint-Cloud. Munken betraktade ännu alltjemt pagernas röda jackor och aguldbroderade mantlar. De voro två unga män med mycket fördelaktigt utseende och intagande sätt att skicka sig. Den ene af dem tog munken under armen, yttrande: — Huru heter du, min vän? — Jucques. — Huru gammal är du? — Tjugo är. — Lika gammal som jag, sade den andre pagen; jag heter Amädee och min vän Såraphin. — Ni känna era instruktioner, sade grefvo de Crevecocur till de två pagerna.