Göteborgsposten – 21 mars 1865, sida 3

cke tyska provinser. Det var den heliga al-js iansen man förespeglade wienerkabinettet, u som var nog enfaldigt att nappa på dettad! ockbete. Sedan nu Ryssland anser sig lugnt r och säkert, drager det sig tillbaka och Preussen nödgas göra på samma sätt, emedan en sådan garanti som den äskade innebär så stora hvälfningar, att Preussen ensamt ej kan åtaga sig ansvaret derför. Osterrike spänner dock bågen, för att söka drifva Preussen dithän. Och vill Preussen ej detta, har Österrike naturligtvis ingenting emot att Preussen bryter med hela det öfriga Tyskland, derpå kan det (Österrike) endast vinna, i afseende på hegemonien inom det stora fäderneslandet. Härunder arbeta emellertid i saken äfven tvenne icke tyska makter, Frankrike och Ryssland. Frankrike vill, att Nordslesvig skalll komma till Danmark och allmän omröstning ega rum i de blandade distrikten i Slesvig, på det befolkningen sjelf må afgöra om, till hvilketdera, Danmark eller Tyskland, med senare uppgörelse om den skall annexeras med Preussen eller icke, den vill komma. Detta vill för all del icke Österrike, som, i den händelse det inginge på den allmänna omröstningen, dermed skulle sanktionera en princip, hvilken sedermera kunde i stor utsräckning på detsamma tillämpas, hvad angår dess icketyska provinser, ifall dessa skulle vilja resa sig. Preussen deremot vill det, för den händelse Frankrike vill medgifva det af hertigdömena återståendes annexionen till Preussen, och har Preussen i denna sak vidtagit inledande steg; men Frankrike tyckes icke vara hugadt derför, emedan det ej vill bryta med Österrike, som antagligen skulle i så fall kasta sig i armarne på den heliga alliansen par tout, och det vill ej Frankrike, för att icke å det politiska schackbrädet förlora en alltför vigtig pjes. — Ryssland deremot vill ej, att hertigdömena skola annexeras till Preussen, med tillämpning af nationalitetsprincipen, dels derföre att denna sedermera skulle kunna tillämpas på detsamma sjelft, dels derföre att deraf skulle följa ett ordnadt förhållande i Norden hvilket ej ligger i Rysslands intresse: det har att frukta både för ett starkt Nord tyskland (då detta en gång blir fritt, och det skall det bli) och för ett lugnt Skandinavien med en definitivt bestämd sydgräns. För att i detta hänseende underhålla en splittring i Norden, hvarpå ensamt det kan vinna, vill Ryssland att hertigdömenas personalunion med Danmark under den reaktionärt sinnade Christian IX skall komma till stånd. Ryssland medgifver för denna kombination, att Preussen skaffar sig en massa företrädesrättigheter i hertigdömena, väl vetande att härpå Norden måste förlora och Tyskland de facto ingenting realt vinna. Men Preussen kan ej ingå derpå, ty om nu hertigdömena skulle åter komma under den danske konungen, skulle detta steg för mycket uppröra opinionen i Tyskland, som då skulle helt och hållet sälla sig till Österrike, hvilket skulie, det tyckes redan som att det så skall gå, begära Slesvigholsteins utseende till en sjelfständig stat under den augustenborgske hertigen. Österrike skulle häri understödjas ej allenast af befolkningen i Tyskland, utan ätven af den i hertigdömena. Härigenom skulle Preussen gå miste om alla fördelar af kriget och troligen äfven förlora ersättningen derför, hvarigenom dess regering I skulle komma i ett farligt dilemma mot sjelfva preussiska folket, som nu en gång invaggats si ett segerrus och tror på preussiska gränsens arrondering. Att blottställa Bismarcks Isystem eller regime, det vill återigen icke T Ryssland, emedan det i Bismarck har en god och säker allierad, som ger det en någorlunda fast fot i Tyskland. Men å andra sidan skulle det ingenting ha emot upprättandet af en sjelfständig stat Slesvigholstein äfven under augustenborgaren, emedan en sådan ej skulle öka Tysklands makt, men väl bibehålla svagheten i den skandinaviska Norden. Som läsaren finner, är hela frågan mycsket inkrånglad, och någon utsigt till dess lösning finnes icke heller med det snaraste, om sej befolkningen i sjelfva Slesvig börjar röra på sig så starkt, att ett afgörande måste vidtagas — och det är detta Preussen under saskernas närvarande ställning mest af allt frukstar, men Österrike deremot önskar, emedan sdet endast kan förlora på att sakerna behålslas vid sin närvarande status. Emellertid skall någon schism ega rum sinom wienerkabinettet. Partiet Schmerling vill, latt Österrike skall bestämma sig för att anUsluta sig till Frankrike och afgjordt motsätta Re ——— —— det var attl Denne fortfor: