Göteborgsposten – 21 mars 1865, sida 2

A. Lysen på Silbodals prestgård hos kyrkonerden Lindbäck, hvarest han lärer varit inackorderad för sin återstående lifstid. Seder-i mera tillkomna omständigheter och liknelser hafva föranledt den dödes uppgräfvande och medico-legala undersökande på Karlstads apo-. tek i närvaro af provincialläkaren i Silbodalst doktor Örtengren och doktor IIaak, hvarige; nom till fullo ådagalades, att den aflidne omkommit genom arsenikförgifning. har af ett bolag i Nyköping blifvit inköpt till ett pris af 30,000 rdr samt lärer komma att föras af en bland medintressenterna i bolaget, kapt. Swedelius. Ångfartygsköp. Ängs. Lars AhllöfEn festlig kollation hölls sistl. Onsdags afton i Mariestad af stadens skarpskyttar för frih. Mannerheim, hvilken hittills varit kårens öfverbefälhafvare. Försåldt boktryckeri. Föreningens boktryckeri i Norrköping har af lektor C. G. Starbäck och telegrafassistenten J. A. Starbäck blifvit försåldt till boktryckerifaktorerna E. Kåhre och Aug. Johansson, för en summa af 10,000 rdr. Egendomshandel. Den 2, mil från Alingsås belägna egendomen Enekullen har i dessa dagar af Carl Andersson försålts till bagaren A. Johansson i Alingsås för 13,300 rdr, deruti inberäknade inventarier af kreatur och körredskap. Konkurser. Från Gefle skrifves d. 15 d:s: Sistl. Måndag försattes på egen begäran t. f. stadsmäklaren och skeppsklareraren J. A. Restadius i konkurstillstånd inför härvarande rådhusratt. Om konkursernas antal här än på ett betänkligt sätt ökas, har man dock ännu ej hunnit så långt som t. ex. i Sundsvall, derifrån det berättas, att 13 konkurser inträffat på 8 veckor. Dödsfall. Kammarherren frih. Aug. Söderling Hermelin, fideikommissarie till Gripenberg och Mörbylund i Jönköpings län, afled d. 10 d:s på förstnämnde egendom, 71 år gammal. Den aflidne var i sin kraftfullaste ålder en särdeles företagsam landtbrukare och nedlade stora kostnader på Gripenberg, som hans morfader kommersrådet af Söderling gjort till fideikommiss och tilldelat sin svärssons, bergsrådet Hermelins andre son, enär den förste sonen i ordningen skulle erhålla fideikommisset Noor i Upland. Emedan frih. August Hermelin besvärades af ett bröstlidande, som ökades under kölden, tillbringade han under en lång följd af år hvarje vinter i utlandet, ömsom i Italien, på Madeira och i Algier, men återkom till Sverige på försommaren. Han var en fint bildad och särdeles human och välvillig man. — Eget nog, afled samma dag en broder till den ofvannämnde frih. Hermelin, neml. frih. C. S. Hermelin på Noor i Upland, 74 år gammal. Johan Jolin har i Stockholmstidningarne infört följande tillkännagifvande: Med anledning af ingångna underrättelser om att undertecknads originalskådespel Mjolnarfrökenredan under loppet af sorl. är skullo ha blifvit offentligen uppfördt i Norge, torde följande förklaring benäget meddelas den ärade allmänheten, för vinnande af något ljus i det dunkel, som omsväfvar förhållandet. Författaren inlemnade sitt arbete redan hösten 1863 till k. teaterdirektionen, men uppförandet fördröjdes ända till innev. månad på grund af åtskilliga sjukdomsfall. Då stycket ännu icke på något annat håll blifvit försåldt, kan dess uppförande i Norge förklaras endast genom en på lönlig och olaglig väg tillkommen afskrift under den tid af öfver ett år det på varierande sätt funnits i kungl. teaterns förvar; och anhåller derför författaren ödmjukligen hos hvar och en välsinnad och för den litterära eganderättens helgd intresserad person, som om styckets uppförande i Norge, och möjligen också i någon svensk småstad, kan lemna upplysning, att meddela denna under nedanstående adress. Skådespelets igenkänningstecken äro dels personalen: baron Lilje, doktor Kant, kammarjunkaren v. Urne, Marianne (kallad Mjölnarfröken), mjölnaren Thorkel, sjömannen Ove, mjolnarpigan Malin m. fl., dels ätskilliga scener, som lätt fästa sig i minnet, säsom sjömannen Oves djerfva anhållan om en kyss till lon för Mariannes räddning undan tjuren (i 1:a akten); b ljardspelet om Mjölnarfrökens hand (i 2:a akten); Folkdansen i parken (i 3:dje akten); kammarjunkarens scen med det nyfikna bondfolket (i 4:de akten), samt f scenerna, då Marianne lär Ove skrifva i Thorkels storstuga (i 5:te akten), m. m. Då tryckfrihetsförordningen vid strängt ansvar sförbjuder allt offentligt uppförande af dramatiska arbeten utan författarens tillstånd, är det af icke så liTlten vigt för undertecknad att komma den oförskämde näiemugglaren på spåren, och stannar författaren i stor — wo — .i. rna