Göteborgsposten – 21 mars 1865, sida 1

VI. Den åsna på hvilken munken red var ett godt kreatur; hon åt litet, arbetade mycket, tyckte ej om att färdas framåt med alltför stor skyndsamhet och försökte ej att kasta af sin ryttare, förutsatt att denne ryttare var en munk. Derna åsna hade aldrig kunnat bära på sin rygg någon ryttare som ej varit försedd med kåpa. Den minste munk red henne utan svårighet, då deremot en soldat, en van ryttare, ej skulle kunnat komma till målet med henne. I Paris fanns vid denna tid ett värdshus som hölls af en person vid namn Mulican, hvilket värdshus under Carl IX:des tid varit uteslutando en samlingsplats för Bäarnarne, men som alltsedan Bartholomeinatten och nyssnämnde konungs död undergått en stor förvandling i detta afseende, alldenstund dess kunder under den tidpunkt hvarom nu är fråga nistan uteslutande utgjordes af dessas motståndare, hvilket vill med andra ord säga ligisterna. Under konung Carl IX:des tid, eller innan nämnde förändring i afscende på dess kunder inträdt, satt mister Malicans egen nitce, den sköna Myette, bakom disken och skötte serveringen; men Myette hade ingått en förening med herr de Noö, och såsom en dam af rang kunde hon naturligtvis efter denna förening ej längre sitta bakom en disk. Malican deremot hade i trots af det förnäma giftermål haus nicdce ingått förblifvit ödmjuk och ville lefva och